Hans religiösa hat chockade världen
Ayatollah Khomeini
1979 kom ayatollah Khomeini till makten i Iran. Här röstar han i sällskap med sin son Ahmad (till höger) 1988.
Bild: AP
Khomeinis islamister – det nya hotet mot västvärlden
I början av januari 1979 tvingades shahen av Iran lämna sitt land, störtad av en liten gubbe med bistra svarta ögon. Världen fick lära sig ett nytt namn: ayatollah Khomeini.
  Och börja oroa sig för ett nytt hot: de dödsföraktande islamska fundamentalisterna.
Men hur kunde denna urreaktionära medeltida präst störta den internationellt respekterade shahen, som var en sådan god vän med USA, som var så rik på olja och som ville reformera sitt land?
  Vad var det som hände?
  Shah Reza Pahlavi hade styrt landet från sin påfågelstron sedan 1941. För många veckotidningsläsare i Sverige var han mest känd för att ha förskjutit den sorgsna Soraya, eftersom hon inte kunde få barn. För att sen gifta sig med Farah Diba, hon med frisyren.

Hatad av mullorna
För andra var han mannen som ville göra sitt efterblivna land mer västerländskt.
  Han genomförde också en ”vit” jordreform som retade upp hans främsta stöd, den rika godsägarklassen. Samtidigt som den förstärkte mullornas hat, eftersom kyrkan hade enorma markområden.
  Jordreformen misslyckades också. Iran som tidigare kunde exportera spannmål fick nu importera till höga priser. Maten blev dyrare.
  Han ville snabbt industralisera landet och vräkte ut pengar från landets enorma oljereserver, och de unga männen lockades till städerna där de blev arbetslösa.
  De fattiga kunde se hur korruptionen växte och hur Teheran och andra städer blev västerländska nöjesmetropoler, där de rika levde ett utmanande lyxliv.
  Oppositionen ökade och shahen och hans hemliga polis slog tillbaka hårt och skoningslöst.
  All politisk opposition slogs ned. Partierna förbjöds och oppositionen skrämdes i landsflykt, om man inte slängde dem i fängelse och utsatte dem för tortyr, eller mördade dem.

Motstånd i moskéerna
Det fanns en plats där shahens soldater trots allt inte vågade bryta sig in. Moskéerna. Och här spred nu landets 80 000 mullor ljudband med ayatollans röst som skanderade sitt hat mot shahen. Och folket lyssnade och gick ut på gatorna och skrek ut sitt missnöje.
  Snart vacklade också shahens trognaste stöd, officerskåren.
  För vad gör man med miljoner dödsföraktande demonstranter? Skjuter dom?
  Vad gör man om soldaterna vägrar lyda order och istället ansluter sig till demonstranterna?
  Shahen, hans Farah Diba och deras barn fick ge sig iväg. De flydde till Egypten där shahen dog i cancer i juli 1980.
  Han efterträddes av en hätsk liten man, som av sina många miljoner anhängare betraktades som den ende som kände Guds vilja. I praktiken Gud.
  Khomeini förvandlade snart Iran till den religiösa intoleransens barbariska högborg.

Spreds över gränserna
Hans arkebuseringspatruller ställde helt sonika upp motståndarna mot murarna. Först shahens män. Sedan vänsteropinionen. Hans revolutionära fanatiska garde pryglade upp kvinnor som inte bar slöja på gatorna. Kvinnor stenades om de misstänktes för äktenskapsbrott.
  Den islamska fanatismen spred sig över gränserna till oro för andra muslimska regimer, och västerlandet fick en ny hotbild bredvid den bleknande kommunismen.
  1989 dog Khomeini. Den islamska fundamentalismen förlorade sin starkaste drivkraft. Men nog oroar den fortfarande.
Bosse Sandström
citat Ayatollah Khomeinis folk är nu härskare över gatorna i Teheran. I dag väntas Khomeini utropa en konkurrerande muslimsk regering, ministrar i Shapur Bakhtiars ministär sägs överväga att avgå till förmån för Khomeini och Bakhtiar gjorde i går också frenetiska men fruktlösa ansträngningar att få tala med den gamle religiösa ledaren. I går på den muslimska helgdagen, hade tusentals teheranbor vallfärdat till kyrkogården Besehnts Zahra. Khomeini-anhängare har döpt den till Martyrernas kyrkogård.
  Upprörda människor grät och rusade mot oss och ropade på bruten engelska:
  - De ska begrava SAVAK:s offer. De har hittat folk som säkerhetspolisen torterat ihjäl.
  Jag drogs med till några vita linnepaket på marken. Sådana som muhammedanerna sveper sina döda i inför en begravning. Plötsligt rev någon upp ett av linnepaketen och ett amputerat ben drogs fram och hölls över huvudet på folkmassan. Talkörer organiserades och dånade över begravningsplatsens ödslighet: - Detta är Bakhtiars verk.”
Åke Malm
Aftonbladet 3 februari 1979

Salman Rushdie dömdes till döden
14 februari 1989 utfärdade ayatollah Khomeini en religiös dödsdom, en så kallad fatwa, mot författaren Salman Rushdie.
  I iransk radio sa Khomeini: ”Jag kungör härmed för de stolta muslimska folken att författaren till ”Satansverserna”, en bok som vänder sig mot islam, Profeten och Koranen, liksom alla som har del i dess publicering och kände till innehållet är dömda till döden. Alla som mister livet vid ett försök att döda Rushdie blir martyrer och kommer direkt till paradiset”.
  Fatwan var kulmen på den protestvåg boken väckt i den islamska världen sedan den kom ut i september 1988. Det sattes ett pris på två miljoner dollar på Rushdies liv. Det skulle gå tio år efter Khomeinis död innan västvärldens protester gav resultat och Iran upphävde dödsdomen.