Städerskan blev spionöverstens fall
Wennerström
Överklassnobb och överste. Här ses Stig Wennerström vid häktningsförhandlingen i juli 1963.
Bild: AFTONBLADET

Beskedet slog ner som en bomb i det stilla sommarsverige. På morgonen den 25 juni 1963 greps översten Stig Wennerström, misstänkt för spioneri.
  En svensk överste hade spionerat för kommunisterna.
 Bestörtningen var enorm.
  Och ju mer vi fick veta, desto mindre förstod vi.
Varför gjorde han det? Wennerström var en överklassnobb, som ståtat med en falsk grevetitel en gång när han korsade Atlanten med ”Gripsholm”. Han ville vara greve. Han hade en genuint borgerlig bakgrund. Inte låg det väl några grumliga politiska motiv bakom?
  Och hustrun kom från en förmögen familj. Det rörde sig väl inte om pengar?
Citat Överste Stig Wennerströms spioneri åt ryssarna kostar oss miljardbelopp.
  Han har utlämnat hela det svenska försvaret.
  I år har försvaret tilldelats drygt 3 500 miljoner.
  Wennerström har spionerat i 15 år.
  Aldrig tidigare har en spion haft en sådan position och tillgång till så många försvarshemligheter.
  Wennerström vet allt.
  Hela den viktiga svenska kupplanen är känd i Kreml - i de hemliga planer som dragits upp för vårt lands försvar i händelse av överfall.
  Överste Wennerström har tjänstgjort som sektionschef vid försvarsstabens kommandoexpedition. Där löper alla trådar för vårt försvar: var robotstationerna finns, var vi har våra strategiskt starkaste och svagaste punkter, ja, allt...
  Wennerström har i lugn och ro kunnat fotografera alla hemliga försvarspapper på sitt tjänsterum.”
  Nej, karln var en psykologisk gåta. Eller?
  Säpo hade länge misstänksamt noterat hur Wennerström levde. Hans magnifika tiorumsvilla i Djursholm. Hur han hade ett enormt glansfullt och kostsamt umgänge. Familjen hade två bilar. De reste ofta utomlands.
  Klarar man det på en överstelön på 41 000 kr (400 000-500 000 i dag)? Och hur hade han kunnat spara ihop 81 000 på banken (800 000 kronor idag).
  Säpo började spana på Wennerström.
  Wennerström var son till en officer. Efter viss möda hade han klarat studenten med släta betyg. Han blev marinofficer och sökte sig sen till flyget. Någon riktig bra flygare blev han inte. Kollegerna fick också intrycket av att han inte tyckte om att flyga. Ändå blev han besviken när han fick veta att han aldrig skulle få bli flottiljchef.
  Men han hade klarat sig igenom krigshögskolan och var flygattaché åren 1949-57. Först i Moskva, sen i Washington. Han blev överste 1951.

Städerskan hittade filmrullen
När han kom hem blev han chef för svenska försvarskommandots flygavdelning och hade tillgång till alla flyghemligheter. Sedan blev han knuten till UD som expert i nedrustningsfrågor.
  Säpo misstänkte men hade bara indicier. Han gjorde mystiska resor. Hade han inte onödigt mycket kontakt med ryska officerare?
  Man tog kontakt med Wennerströms städerska Carin Rosén. Bingo. Hon tyckte också att det var något konstigt med hennes arbetsgivare och kunde ge Säpo en filmrulle som Wennerström gömt på vinden.
  Det var i sista stund. Wennerström anade att något var på gång och höll på att förbereda sin flykt.
  Efter utredning kunde Säpo visa. Wennerström hade lämnat ut allt han kunde. Hemliga flygbaser, robotvapen, hemliga bränsledepåer, radarvarnare, mobiliseringsplaner. Rubbet.
  För detta hade han fått sammanlagt 600 000 kronor.
  Och så hade han blivit general i Röda armén, berättade han, utan att kunna dölja sin stolthet.
  1964 dömdes han till livstids fängelse. 1974 släpptes han.
  Hans hustru hade väntat på honom. I dag lever de fortfarande i Djursholm. Men isolerade.
  Att vara en dömd kommunistspion är ingen merit i överklassens Djursholm.
  I Anders Sundelins nyutkomna bok om Wennerström beskriver hans vänner och kolleger honom:
Korrekt, försiktig, artig, vänlig, trevlig, ambitiös, målmedveten, förtjusande, oåtkomlig, mindre begåvad, känslokall, könlös, föga intuitiv, tråkig, torftig, lat, feg.
  Varför gjorde han det?
  Är svaret så här enkelt?
  Han var också förbannat närig.
Bosse Sandström

1900-talets stora spionaffärer
Sverige har haft fyra stora spionaffärer förutom överste Wennerströms.
1952 dömdes Fritiof Enbom och Hugo Gjersvold för spioneri åt Sovjetunionen. Senare tids forskning har visat att deras spioneri inte var särskilt omfattande.
1953 dömdes marinofficeren och kommunisten Ernst Hilding Andersson till livstids fängelse. Han spionerade åt Sovjet av ideologiska skäl. Han fick 4 530 kronor av ryssarna men summan täckte inte hans utgifter för film, kamera och annat.
1973 dömdes Stig Bergling till livstids fängelse. Han fick 16 000 kronor av ryssarna för en pärm med 80 sidor hemliga uppgifter om befästningar och radarcentraler.
1983 dömdes överstelöjtnanten i flygvapnet Bertil Ströberg till sex års fängelse mot sitt nekande. Han anklagades för att ha lämnat hemliga uppgifter till Polen.