Vi var nyfikna – på sex
Nyfiken Gul
Lena Nyman och Börje Ahlstedt i ”Jag är nyfiken - gul” från 1967.
Bild: SANDREWS
Sextiotalet blev ett decennium då alla moralbegrepp ställdes på huvudet.
  Nu började flickorna visa brösten på badstränderna. Porren släpptes fri. Och sexklubbarna med sina live-shower växte som ogräs i minsta småstad.
  Nu skulle alla unkna sexneuroser vädras ut.

Sex skulle bli ångestfritt och okomplicerat. En njutningens fest för livet.
  Blev det så?
  Nåja...
  1964 kom p-pillret och det var ju en välsignelse för många som ville ha en stunds närhet utan att ha ångest i veckor efteråt.
  Men redan i juni 1962 kom Kristina Ahlmark-Michaneks bok ”Jungfrutro och dubbelmoral” och lanserade begreppet ”kärlek för vänskaps skull”. Hon menade att sex inte alltid krävde den stora kärleken. Det kunde vara roligt och nyttigt ändå.
  Vilket liv det blev. Debatten svallade i flera år och gav eko överallt.
  Allt fler höjde rösten och ville ”totalt befria sexualiteten”.
  1964 krävde liberala studenter fria aborter, fri porr för män och kvinnor, för sadister, för alla. Allt fler ansåg att pornografi var nyttigt och inte skadade någon.
Allt fler debattböcker krävde bordeller. Debattören Jörgen Eriksson ville införa statliga bordeller De prostituerade skulle få fasta gager, pension, fackföreningar, löneförhandlingar och moderna och trevliga arbetslokaler”.
  Framför allt skulle samhället hjälpa alla fysiskt och psykiskt sjuka att få sexuell tillfredsställelse. Samtidigt skulle man hjälpa ”hororna”, som ofta var socialt nedgångna och hade svårt att få andra jobb.

Sexuella samariter
Läkaren Lars Ullerstam skrev 1964 boken ”De erotiska minoriteterna” och ville ha klubbar där exhibitionister kunde få klä av sig inför en utvald publik. Bredvid de vanliga bordellerna skulle det finnas önskebordeller, ”där alla slags perversa böjelser skulle tillfredsställas av skolad personal med adekvata redskap”.
  Vidare ville han ha ambulerande bordeller som servade vanliga sjukhus, mentalsjukhus och åldringar och förlamade i hemmen.
  Personalen skulle kallas för sexuella samariter.
  ”Många unga människor av bägge könen skulle med stor glädje söka sig till detta människovårdande yrke”, menade Ullerstam.
  Förläggaren Bengt Forsberg sålde stora upplagor av böckerna Kärlek I, II och så vidare, där ansedda författare skrev pornografi.
  1965 kom den uppmärksammade svenska sexfilmen ”Jag - en kvinna”, med Essy Persson i för tiden vågade nakenscener.
  Vilgot Sjöman tänjde ytterligare på gränserna med ”Jag är nyfiken gul” 1967.
  På badstränderna slängde flickorna av sig behån. Vi fick ikinin.
  Vi får sexklubbar, där vi kan se folk ha samlag på scen.
  Herrtidningarna blir allt naknare med uppfläkta sköten som lyser mot oss på löpsedlarna.

Sexrevolten kom av sig
Justitieminister Geijer föreslår till slut 1970 en ny liberalare tryckfrihetslag och säger:
”Smaklösheten är det pris vi får betala för yttrandefriheten”.
  ALLT var tillåtet.
  Men snart kom reaktionen. Redan 1972 kom den första feministiska kampanjen mot herrtidningarnas löpsedlar.
Sexklubbarna förbjöds. Vi fick så småningom en prostitutionsutredning. I dag är det förbjudet att köpa samlag.
  Vi har fått avslöjanden och debatter om barnpornografi.
  Och vi fick aids, som förhoppningsvis får oss att tänka efter före.
  ”Sexrevolutionen” på sextiotalet kom av sig. Men det har väl inte gjort sex mindre intressant.
Bosse Sandström

P-pillret – för bra för att vara sant
I maj 1964 släpptes det första p-pillret i Sverige.
  En fantastisk idé men för bra för att vara för sann, tänkte många först misstroget.
  Efter några år kom också larmrapporter om fysiska biverkningar. Om migrän. Om viktökningar. Om ett samband mellan blodpropp och p-piller. Hormondoserna i de första p-pillrena låg också skyhögt över vad man tillåter i dag. Bl a var östrogendosen fem gånger högre. Så vi fick svagare piller, för det var ju svårt för många att ge upp drömmen om ett ”lyckopiller”.
  Men senare undersökningar visade att även de svagare pillren gav biverkningar.
  Och senare - på 80-talet - dök det upp ett annat hot. Aids.
  Varför ta risken med p-piller när man ändå måste fumla med kondom, resonerade fler och fler och p-pillerkonsumtionen började minska.
  Idén var fantastisk, men för bra för att vara riktigt, riktigt sann.