De kallades mods...
Mods
På konserthustrappan på Hötorget i Stockholm samlades modsen.
Bild: AFTONBLADET

...och rökte hasch och drack mellanöl
Dom kallade sig mods. En skara ungdomar som slogs med polisen på Hötorget en augustikväll 1965. Hela city var rivet och uppgrävt och runt groparna hoppade och sjöng långhåriga ungdomar:
  ”Små knegare, små knegare är lustiga att se.”
Knegarna, det var alla dom som gick till sina jobb varje dag och som var så föraktade av modsen.
  Ett hette Stoffe. Han hette också Svensson vilket ju inte var helt lyckat om man var ett riktigt mods. Ett annat hette Kenta Gustafsson.
  Kenta och Stoffe var själva sinnebilden av modsen. Stefan Jarl gjorde 1968 en film om dom som heter ”Dom kallar oss mods”.
Citat I natt förföljdes Stockholmspolisen på Hötorget. Med sablar och batonger försvarade sig polisen mot folkmassan, tills förstärkningar hann anlända och man kunde sätta in ridande polis.
– Ned med polissamhället...kasta flaskorna på snutdjävlarna.
  Det var fältropet vid lördagskvällens Hötorgskravaller. Polisen höll på att bli nedkämpad av mods och raggare. En poliskonstapel fick ansiktet uppslitet av buteljglas och då skrek de omkringstående triumferande:
  – Dagens fullträff.
  En annan fick så allvarliga skador att ena armen totalförlamades. Oroligheterna började vid 21-tiden då de mods som brukar sitta på Konserthusets trappa eller stryker omkring på Hötorget i stora gäng, kom i krakel med ett gäng raggare. När polisen ingrep vände sig folkmassan mot den.”
Aftonbladet 29 augusti 1965
  Men modsen var alltså ett begrepp redan 1965. Ingen minns riktigt hur det började. Bara att en skara vinddrivna ungdomar började dra runt i city eftersom de inte ville vara hemma.
  Hundratals brukade sitta på Konserthustrappan och i en tidning kan man läsa att det visst började med en man som hetsade sin hund mot de ”otvättade” ungdomarna.
  Och det blev lite tjafs. Plötsligt kom ett par poliser som ungdomarna jagade bort. Och sen kom det fler poliser på hästar och ungdomarna slog sönder fönster och kastade sten och flaskor, och polisen svarade med sablar och batonger.
  Och i tidningarna kunde Svensson läsa om modsen, ”de där långhåriga sakerna som katten släpat in till city”.

Skulle inte gilla föräldrar
Ett riktigt mods skulle förstås inte gilla sina föräldrar. Då fick man inte vara med.
  ” Det var liksom grejen. Man skulle inte bli som dom, man skulle inte bli någon Svensson, berättade Kenta och Stoffe för storögda journalister.
  Fast så var det nog inte för alla. De flesta gillade nog sina föräldrar och nöjde sig med att vara lite rebelliska på helgerna, innan de på natten åkte hem till radhuset eller villan eller var nu föräldrarna bodde.
  Men uniformen var ju densamma.
  Tvättade jeans med utsvängda ben från Impo på Gamla Brogatan, militärgrön parkas som man gjorde kulhål i med en kniv. Håret långt och stripigt. Tjejerna hårdsminkade med kortkorta kjolar.
  Drack gjorde man. Mellanöl.
  Rökte gjorde man förstås. Gärna hasch om det fanns.
  Musik lyssnade man på. Stones och Beatles. Och så spelade man förstås gitarr om man kunde.

Dog under inspelningen
Kenta spelar fortfarande gitarr. Det gör inte hans kompis Stoffe. På sjuttiotalet kom amfetaminet till Stockholm och för många gick det riktigt illa.
  1978 dog Stoffe, mitt under filminspelningen av ”Ett anständigt liv”, som är en fortsättning på den första modsfilmen och vann två Guldbaggar.
  1993 kom den sista filmen, ”Det sociala arvet”.
  I den får vi se att Kenta faktiskt gifte sig med sin tjej Eva och de fick barn och försökte leva ett vanligt Svenssonliv ett tag.
  1993 flyttade de till Blekinge, där Kenta fick jobb som skogsarbetare. Men 1997 är han tillbaka i Stockholm. Det var för stor skillnad på Stockholm och den blekingska landsbygden .
  I dag är hans bästa vän exet Eva. Nu tar han ett vanligt kneg ibland. Eller också spelar han.
  1980 kom han sexa i Schlager-SM med ”Utan att fråga”. Främst kanske man kommer ihåg honom för ”Just i dag är jag stark”. Förra året gav han ut sin fjärde platta.
Bosse Sandström


Mellanölet kom, dracks – och förbjöds
Tio år efter att motboken slopats inträffade något som nykterhetsvännerna betraktade som ett ”nytt dråpslag”. Den 1 oktober 1965 släpptes mellanölet fritt.
  Ölet fick beteckningen ”II B” med en viktprocent alkohol på högst 3,6 procent, mot pilsnerns 2,8 och starkölets 4,5.
  Kritiken mot mellanölet startade omedelbart. Reklambyråernas förförande vackra annonser, som vände sig till ungdomar och lovade dem lyckans rike med hjälp av mellanölet, väckte anstöt. I början fanns det heller ingen åldersgräns. 18-årsgränsen sattes först 1970.
  Så framför riksdagshuset på Sergels torg kunde riksdagsmännen se hur ungdomarna satt och berusade sig på mellanöl och skrek glåpord åt vuxna som gick förbi.
  Från 1973 minskade mellanölsmissbruket men för sent. Den 1 juli 1977 förbjöds mellanölet.