Han möblerade om folkhemmet
Ingvar Kamprad
Ingvar Kamprad i skruvartagen. Bilden är tagen 1989.
Foto: URBAN ANDERSSON
Nu ska Kamprad få en miljard kineser att skruva ihop sina stolar
Den 18 juni 1965 öppnade Ikea sitt stora varuhus vid Kungens kurva och så hade Stockholm fått ett nytt turistmål vid sidan om Skansen och Vasavarvet.
  Redan den första dagen stormades varuhuset av artontusen personer.
Det hela var ett succéartat kaos och snart hade Ikea tio procent av den svenska möbelhandeln.
  Vi kom och vi köpte. Vi lärde oss snabbt finessen med den där speciella sexkantsnyckeln och vi skruvade ihop spånskivor som blev bokhyllor som hette Billy och hurtsar som hette Tore.
  Vi skruvade, och svor när det saknades skruvar för bordet Henry eller om det nu var något bordsben som fattades. Lika sura blev vi över de ibland obegripliga monteringsanvisningarna.
  Men vi köpte och köpte. Och Ingvar Kamprad som i sitt första varuhus i Älmhult hade drömt om att möblera Per Albin Hanssons folkhem fick nya drömmar. Han började drömma om att möblera Europa. Att möblera världen.
  1993 hade han täckt in USA från kust till kust.
  - Det är en stor kontinent och någon måste ju möblera den, sa han.
  1977 började han köpa varor från ett Kina som börjat öppna sig för omvärlden efter kulturrevolutionen. Och 1995 öppnade han det första Ikeavaruhuset i Kina, i Shanghai. Fler är på gång. En marknad på en miljard kineser hägrar.

140 miljoner kunder per år
I dag har Ikea 13 varuhus i Sverige, och 140 varuhus i 28 olika länder. 140 miljoner kunder köper varor för 50 miljarder varje år.
  En enorm världssuccé.
  Men så är ju också konceptet som Ingvar Kamprad funderade ut på 40- och 50-talen och genomförde i Sverige på 60-talet på något sätt universellt.
  Priserna hålls låga genom att kunden själv monterar möblerna. Och prisbilliga kopior tävlar med möbler från ”fina gatan”.
  Konceptet har också gjort Ingvar Kamprad till en av världens rikaste män - Ikea värderas i dag till minst 300 miljarder.
  Men trots sina pengar är han själv något av en symbol för lågpris. Han poängterar själv högt och gärna att han kör sex år gamla Volvo och föredrar turistklass framför första klass.
  Det är ju också en bra image för en företagsledare som är känd för att inte betala överlöner. Låga löner ger billiga produkter och expansion.
  Och han älskar när journalister sprider historier om honom. Som när han satt och pratade med en nära medarbetare och skulle lägga snusprillan i papperskorgen och plötsligt stelnar till. Så plockar han upp ett gem och säger förebrående:
  - Käre vän, när man blir så gammal att man kastar värdefulla metallföremål ifrån sig, då är det illa.
  Han blir inte lika glad när journalister berättade historien om hans nazistiska sympatier i ungdomen. Det kunde ju också vara farligt för affärerna. Men krisen gick ju snabbt över när han erkände och bad om ursäkt. Han var ju så ung.
  Historien om hans liv är trots allt den fascinerande sagan om sjuttonåringen som började med att sälja pennor och nylonstrumpor till grannarna och slutade med att möblera hela världen.
Bosse Sandström

Rausing fick hela världen att köpa mjölk i paket
1964 kom den fyrkantiga lättpackade kartong, som skulle revolutionera förpackningen inte bara av mjölk. I dag kan man köpa de flesta drycker i kartong, till och med vin.
  Enligt familjen Rausing, som startade tillverkningen av tetra pak, var det Ruben Rausings fru Elisabeth som på fyrtiotalet kom med idén om att man skulle kunna förpacka mjölk i papprör som snörptes av i ändarna precis som julkorv. Varpå mannen uppfann metoden.
  Enligt andra var det Rausings medarbetare Erik Wallenberg och Erik Torudd som först fick idén.
  1951 kom de första tetra paken som var pyramidformade. Men det var först med de fyrkantiga förpackningarna som idén blev en riktig världssuccé, som skulle göra Ruben Rausing och hans söner Gad och Hans superrika.
  I dag beräknas familjen äga mellan 100 och 150 miljarder kronor tillsammans.