Titta... på Hajen ...och Ria...och Hyland
På 50-talet gör tv:n sitt intåg i Sverige
Samling kring tv:n
Samling kring tv-apparaten. På femtiotalet förändrades våra umgängesvanor.
Bild: AFTONBLADET
Det var på femtiotalet det började. Vi stod där i ur och skur och glodde på den lilla ”snöiga” bildrutan i skyltfönstret.
  Den kallades för Television.
  - Det kommer från Amerika, sas det. Och vi var fascinerade.
Tänk, att få sitta hemma och titta på bio, gratis!
Nå, gratis var det ju inte. En tv kunde kosta 1 400 kr medan en vanlig arbetare tjänade 750 kr i månaden.
  Det dröjde innan vi hade råd att köpa.
  Det var ju också bara stockholmarna som först kunde titta. Och malmöborna som kunde se dansk ”fjernsyn”.
  Danskarna fick statliga tv-sändningar redan 1954. Sverige först 1956.
  Redan 1927 hade man lyckats sända bilder över Atlanten första gången. Men så kom kriget och Europa fick annat att tänka på. Efter kriget for en ung forskare vid Kungliga Tekniska Högskolan vid namn Hans Werthén över till USA där tv-utvecklingen exploderat och kom hem och var entusiastisk.
  Men här hemma var politikerna inte särskilt intresserade. Utvecklingen kom igång, men så sakteliga.
  Så lördagen den 12 februari 1957 var det premiär på frågesportprogrammet Tiotusenkronorfrågan. En årslön för en vanlig arbetare.

Så föddes slamkryparen
En av deltagarna hette Ulf Hannerz. Han var fjorton år och han kunde allt om akvariefiskar. Han blev också upphovet till begreppet slamkrypare.
  På femtusenkronorsfrågan sa Ulf att det var Hundfisken som hade ögonlock.
  - Fel, det ska vara slamkryparen, sa programledaren Nils-Erik Baehrendtz och domaren Mats Rehnberg.
  - Nej, hundfisken, sa Ulf och fick medhåll av expertisen och vann sen tiotusen och blev ”Hajen” med svenska folket.
  Och tv-intresset bara ökade och ökade och vi blev fler och fler som satt hemma hos grannen eller rika släktingen och våndades och svettades med pristagarna.
  I juni 1957 fanns det 23 457 tv-licenser i Sverige och i genomsnitt satt det tolv personer och trängdes kring varje tv.
  1958 spelades fotbolls-VM i Sverige, vi slog Tyskland med
  3-1 på Ullevi i Göteborg och antalet licenser var nu 148 000.
  I juni ett år senare var antalet 406 803. Lavinen var igång.
Och vi fick kändisar som Ria Wägner i ”Hemma hos”, som var moderlig och trygg och på sin höjd sa ”hoppsan” när den unga tv-tekniken djävlades. Och så lärde hon oss att vinka italienskt.

Nu fick vi se Hyland
Olle Björklund fick med sitt diskreta minspel och talande ögon inte minst damerna att flockas kring rutan när han rapporterade om världsläget.
  Lennart Hyland var ju den store radioidolen. Men nu fick vi se honom tala - i Stora famnen.
  Medan Kas Sjöblom gjorde sina ”Strövtåg” i vårt land.
  1961 fick vi ett rikstäckande tv-nät över hela Sverige. Samma år kom Lasse Holmqvist med Bialitt och Nisse Linnman pratade natur på Korsnäsgården.
  Tv blev ett fundament kring vilket vi på kvällarna kunde samla familjen och som på dagarna blev det eviga samtalsämnet med arbetskamraterna. För vi hade ju alla gråtit eller skrattat eller blivit förbannade över saker och ting i denna värld som fortfarande bara hade en enda tv-kanal.
  Och det var på femtiotalet det började...
Bosse Sandström

Stora famnen
”Stora famnen” med Gunnar Gren, Siw Malmkvist, Egon Kjerrman och programledaren Lennart Hyland.
Bild: AFTONBLADET
Radiomannen blev vår störste tv-underhållare
Den 16 mars 1945 blev en ung man anställd vid Radiotjänst. Han skulle stanna i företagets tjänst fram till den 30 september 1982.
  Hans namn var Lennart Hyland (1919-93) och han skulle bli den störste svenske radio- och tv-mannen genom tiderna.
  Han började som allmänreporter, han blev sportreporter och en legendarisk sportchef som pratade så snabbt ”att ishockeyspelarna hade problem med att hänga med”.
  Och vem minns inte känslan från guldmatchen vid hockey-VM i Colorado Springs 1962 när ”...den gör det ... den glider in - i - mååååål”.
  Lennart Hyland blev en legendarisk underhållare både i radio och tv.
  Som i radions ”Karusellen”, där Snoddas fick sitt stora genombrott 1952. Eller i tv:s ”Stora famnen”. Eller i alla ”Hylands hörnor” från 1962 och framåt.
  Han startade ”Gomorron Sverige” 1977 som han fick Stora journalistpriset för. När han var som störst satt åtta av tio svenskar och tittade på hans program.