Moberg var folkets hjälte
Författaren drev korståg mot den svenska rättsrötan
Moberg och Kejne
Full av oppositionslusta kom Vilhelm Moberg hem från USA för att hjälpa pastor Karl-Erik Kejne, som här tackar honom på Bromma flygplats, innan Moberg far vidare till bokmässan i Venedig.
Bild: AFTONBLADET
Under femtiotalet drev Vilhelm Moberg sitt stora korståg mot ”den svenska rättsrötan”.
  Under de här åren vistades Vilhelm Moberg mest i USA där han höll på att skriva sitt stora utvandrarepos.
  Men han hade krafter över.
 Och när han kom hem och höjde rösten hälsades han som en frihetshjälte av allmänheten. För ”rättsrötan” var en samling rättsskandaler där man misstänkte svenska myndigheters övergrepp på svenska medborgare.
  De två mest kända är Kejneaffären och Haijbyaffären. Bägge affärerna handlade om homosex, vilket ju var ”skamliga affärer” på den här tiden.
  Karl-Erik Kejne var en pastor vid stadsmissionen. I sitt arbete hade han kommit på kant med några homosexuella och dessa telefonterroriserade honom nu och utsatte honom för grovt förtal.
  Kejne polisanmälde ”homosexligan”. Då skickar polisen en ung homosexuell pojke till hans bostad för att få bevis att han själv var homosexuell. Det avslöjades när Kejne själv ringde till polisen. Efter två år hette det att ”polisanmälan kommit bort”.

Ministern tvingades avgå
Moberg engagerade sig i saken. Statsrådet Nils Quensel utpekades som homosexuell med kontakter i ”homosexligan”.
  En kommission tillsattes. Och det blev stor skandal när kommissionen inte friade Quensel från misstankarna att ha påverkat polisens arbete. Quensel tvingades avgå 1951.
  Kurt Haijby var en direktör som 1938 greps för otukt med minderåriga pojkar. Han berättade då att kung Gustav V förförde honom 1912 när han sålde majblommor på slottet.
  Förhållandet hade varat till och från till 1932. Hovet hade känt till förhållandet och betalat 170 000 kr för att Haijby skulle hålla tyst.
  Polisen fick in Haijby på Beckomberga sinnessjukhus och kopplade in överståthållaren Thorsten Nothin. Han beslöt i samråd med hovet att Haijby skulle slippa ut ur sinnesjukhuset på två villkor.
  Han måste omedelbart lämna Sverige. Och han måste skriva på ett papper där han försäkrade att allt han sagt om kungen var lögn. I gengäld skulle han få 400 kr i månaden.
  1940 är Haijby tillbaka i Sverige och skriver en bok om sina affärer med kungen. Men hovet köper i ”hemlighet” upp hela upplagan, så boken kommer aldrig ut i handeln.
  Stimulerad av rättsrötedebatten vänder sig nu Haijby till JK. Han anmäler myndigheterna för maktmissbruk ”eftersom han felaktigt placerats på sinnessjukhus.” JK hemlighetsstämplar anmälan.
  Då går Moberg den 13 februari 1952 upp på JK och smugglar ut några papper som han fotograferar av. Och inför en jublande åskådarskara erkänner han nu för rätten vad han gjort.
  Moberg dömes till 70 dagsböter à 55 kr, sammanlagt 3 850 kr. Men myndigheterna inser samtidigt att man inte längre kan hålla saken hemlig.
  Man åtalar Haijby för utpressning. I hovrätten får han sex år efter i stort sett öppna förhandlingar.
  Och Vilhelm Moberg skriver:
”Det yttersta upphovet till århundradets rättsskandal är vårt gamla kungadöme av Guds nåde.
  Före Haijbyaffären hade jag levat i tron att det existerade likhet inför lagen i Sverige, men sedan jag följt dess förlopp från början till slut förlorade jag denna tro.”
Bosse Sandström

Tv-grälet med Palme blev hans sista strid
Den 8 augusti 1973 väljer Vilhelm Moberg döden i vattnet utanför badbryggan vid Grisslehamn. Moberg dog men hans minne lever.
  Vi minns hans romaner, som debuten ”Raskens” 1927. Som hans utvandrarserie och ”Din stund på Jorden”. Vi minns hans 35 pjäser. Hans journalistik. Hans glödande rättspatos. Han strider mot förtryck i alla dess former. Hans hat mot all form av klassförtryck. Hur han stred för frihet och rättvisa.
  Hur väl minns vi inte en av hans sista strider.
  Soljsenitsyn hade fått Nobelpriset i litteratur men fick inte hämta det för Sovjet-regimen. Och svenska regeringen ville inte överlämna det på ambassaden i Moskva. Olof Palme och Moberg möttes i TV:s Kvällsöppet och Palmes försvar var undanglidande. Men vi minns hur Moberg sa som det var.
  -Fegt, vrålade han, så det ekade över hela landet.