I Hitlers Tyskland förföljdes, internerades och mördades judar.
Bild: AFTONBLADET
I HITLERS TYSKLAND härskade barbariet. Demokratin sattes under stöveln, och den fria opinionsbildningen kvästes. Nazisterna förföljde judar och oliktänkande. Kände man i Sverige och andra länder inte till vad som pågick i Tyskland? Var det därför som man inte reagerade tidigare och snabbare för att rädda fler judar undan förintelsen? Kristallnatten den 9-10 november 1938 som innebar mord på judar och terror och internering av 30 000 judar i koncentrationsläger var känd. Det var känt att Tyskland under trettiotalet infört hundratals lagar som berövade de judiska medborgarna deras civila och ekonomiska rättigheter. Sverige tillhörde liksom andra västliga demokratier åskådarna. Vi hade kunnat göra mera för att rädda judar, det står klart i dag, men på fyrtiotalet var det inte lika klart. Enskilda svenskar gjorde stora insatser för att rädda förföljda judar undan terror och död. Mest känd är Raoul Wallenberg som i Budapest i krigets slutskede lyckades rädda tusentals judar till livet. I januari 1945 greps han av sovjetiska soldater och fördes till Moskva där han sattes i fängelse. Full klarhet i Wallenbergs öde har ännu inte nåtts. Under 1941 och särskilt under 1942 blev Sveriges hållning till Tyskland mer restriktiv. Tron på en tysk totalseger i världskriget rubbades när USA efter det japanska anfallet på flottbasen Pearl Harbor 1941 gick in i kriget och tyskarna mötte hårt motstånd på östfronten. Under 1943 var kursomläggningen tydlig. Sverige minskade efter krav från de västallierade gradvis exporten av järnmalm och strategiska varor till Tyskland. Under 1944 upphörde i praktiken all handel mellan Sverige och Tyskland.
TILL EFTERGIFTSPOLITIKENS BAKGRUND HÖR att Tyskland fram till andra världskriget var för Sverige vad USA är i dag. Ett slags modellland. Vi tog intryck därifrån på alla områden - politiken, kulturen, utbildningen, industrin och handeln. Tyska var det första utländska språket vi lärde oss i skolorna. Att landets ledande personligheter skulle ha nära kontakter med Tyskland var självklart. Men om distansen till Tyskland var liten så var distansen till Sovjetunionen desto större. Det var inte svårt för agitatorer att spela på rädslan för Ryssland och kommunismen och mana till modig uppslutning på den tyska sidan. Svensk politik präglades under krigsåren av en sorts ”totalitär parlamentarism”. Då infördes inskränkningar av de medborgerliga friheterna som varit och är otänkbara i fredstid. Vissa politiska organisationer övervakades, tryckfriheten snävades in. När liberala Handelstidningen som innehöll Torgny Segerstedts starkt antinazistiska artiklar drabbades av indragningsmakten väckte det stort uppseende. Militärledningen fick försvarsministerns godkännande för att ta hand om så kallade opålitliga element inom försvaret och upprätta särskilda arbetskompanier. Det mest beryktade låg i den lilla byn Storsien i Norrbotten. Där fanns som mest 350 man, varav cirka 250 var kommunister. Man fruktade att kommunisterna skulle vara mer lojala mot Moskva än mot Stockholm. Storsienlägret stängdes i april 1940, när vinterkriget var slut. Riksdagen antog 1940, när Finland och Sovjet befann sig i krig, en partiupplösningslag som var tänkt att användas mot kommunisterna. Den tillämpades aldrig men 1941 föreslog justitieminister K G Westman (bondeförbundet) med stöd av högern att det kommunistiska partiet skulle förbjudas. Socialdemokraterna krävde att partiupplösningslagen i så fall skulle användas både mot kommunistiska och nazistiska partier, vilket minskade intresset för partiförbud.
FÖr AFTONBLADET VAR DE FÖRSTA ÅREN på fyrtiotalet en skammens tid. Tidningen, ägarmässigt kontrollerad av finansmannen Torsten Kreuger, låg inrikespolitiskt folkpartiet nära men utrikespolitiskt var den klart tyskvänlig och ofta förstående för den tyska regimen. Dåtidens Aftonbladet trodde att bästa sättet att uppnå fred var att låta Hitler bli herre över hela Europa. Tysklands nya regim var inget hot mot Sverige. I stället utgjorde Tyskland ett välkommet värn mot sovjetkommunismen. LO startade 1942 Aftontidningen, AT, som en motvikt till Aftonbladets tyskvänlighet. Under samlingsregeringens tid sköts de partiskiljande frågorna åt sidan. Alla försökte efter förmåga bidra till att Sverige hölls utanför kriget, men när slutet av kriget började anas vitaliserades partipolitiken. Efter 1943 var Tyskland ett rike i upplösning. Tvångsförflyttningen av folk i Europa hade motsvarigheter inom Tysklands gränser. På nyåret 1945 trängde ryska trupper in på tyskt område, men redan i september 1944 var den tyska armén i väster i stort sett förintad. Paris, Rom och Bryssel var befriade. Det allierade flyget behärskade luftrummet. I februari 1945 kulminerade flygkriget när britterna anföll Dresden med brandbomber och 135 000 människor omkom i lågorna. Adolf Hitler begick självmord den 30 april. Den 4 maj 1945 kapitulerade utan villkor den nye rikskanslern, amiral Karl Dönitz. Den 6 augusti 1945 fällde amerikanerna den första atombomben över Japan. På några få minuter dog omkring 80 000 människor i Hiroshima. USA visade därmed inför världen att man förfogade över ett fruktansvärt vapen som gav USA total militär överlägsenhet. Den 8 augusti fälldes den andra atombomben, nu över Nagasaki, och dagen efter förklarade Japan att man var redo att kapitulera. Det var den amerikanske presidenten, demokraten Harry Truman som fattade besluten om bomberna över Hiroshima och Nagasaki. Vid en stor konferens i Jalta på Krim träffades 4-11 februari 1945 segrarmakternas ledare, USA:s president Roosevelt, Sovjets Stalin och Englands Churchill för att enas om en gemensam strategi mot Tyskland och diskutera frågor som i framtiden kunde bli problem. (Det gick inte så bra. På freden följde det kalla kriget. När kommunisterna med sovjetiskt stöd vräkte Tjeckoslovakiens demokratiska regering och grep makten fick västvärlden en bekräftelse på att Stalin och Sovjet hade planer på att med våld expandera sitt välde västerut.) Hitler-Tysklands toppfigurer, Göring, Ribbentrop, Hess och de andra krigsförbrytarna, spårades upp, fängslades och rannsakades i Nürnberg. Elva dömdes till döden genom hängning.
