Här kommer Astrid – och Pippi
Astrid Lindgren Pippi Långstrump går iland
På fyrtiotalet debuterade Astrid Lindgren med första boken om den numera världsberömda Pippi Långstrump.
Bild: AFTONBLADET
En marsdag 1944 stukade Astrid Lindgren foten och måste vara i stillhet några veckor.
  Då satte hon sig i köket och skrev ned några godnattsagor om en rödhårig tjej, som hon berättat för sina barn.
Manuset om Pippi Långstrump skickade hon in till Bonniers förlag - som refuserade det.
  Det måste ha kostat den ansvarige många sömnlösa nätter. Och bokförlaget pengar.

Största svenska succén
  För när boken kom ut på Rabén&Sjögren julen 1945 blev det en lysande succé. Böckerna om Pippi Långstrump är den största svenska barnboksuccén genom tiderna. Den har översatts till 51 språk och den sammanlagda världsupplagan är 20 miljoner ex.
  Pippi var den lilla starka självständiga flickan som gjorde uppror mot de vuxnas regler på hur barn skulle vara. Hon var barnet som gjorde uppror mot de vuxnas krav på absolut lydnad.
  Och barnen älskade henne. Men det fanns också vuxna som förfasade sig. Som professor John Landquist som i Aftonbladet skrev att det var en sinnessjuk fantasi.
  Men Astrid Lindgren fortsatte att revolutionera barnlitteraturen. Utan de vuxnas moralkakor skildrar hon det komplicerade i livet. Hon berättar om glädje men också om sorg. Om liv - och om död. Om gott - och om ont. Om mod - och rädsla.
  Hon berättar om Bröderna Lejonhjärta. Om Mio, min Mio. Om Ronja Rövardotter. Om Karlsson på taket. Hon har skrivit 44 bilderböcker och 40 barn- och ungdomsböcker och det har gjorts 40 filmer på hennes verk.

Det övergivna barnet
I Astrid Lindgrens värld kantas idyllen ofta av hot och faror. Precis som i det verkliga livet. Inte minst berättar Astrid Lindgren om det ensamma övergivna barnet, som söker kärlek och bekräftelse. Astrid Lindgren visste hur vi kände oss som barn. Och när vi läser hennes böcker för våra barn kommer vi ihåg hur vi kände oss.
  Den här historien har hon ofta berättat:
”Det var en gång en ung mor som levde på den tiden när man ännu trodde på det där med att: Spar på riset och du fördärvar pilten.
  Det vill säga att hon trodde egentligen inte på det men en gång hade hennes lille pojke gjort någonting så hon tyckte att han skulle ha en risbastu, den första i sitt liv.
  Hon sade åt honom att han själv skulle gå ut och leta rätt på ett ris åt henne. Den lille pojken gick och var borta länge. Till slut kom han tillbaka gråtande och sa:
  - Förlåt mig, mor, jag hittade inget ris, men här har du en sten som du kan kasta på mig.
  Då började mamman också gråta, för hon såg plötsligt allting med barnets ögon. Barnet måste ha tänkt att ” min mor vill faktiskt göra mig illa och då går det väl lika bra med en sten”.
  Hon slog armarna om honom och de grät en stund tillsammans.
Och sedan lade hon stenen på en hylla i köket och där fick den ligga som en evig påminnelse om det löfte hon gav sig själv i den stunden: aldrig våld”.
  Några rader bara. Inte behöver hon några tjocka tunga böcker som Alice Miller och andra barnpsykologer, för att förklara det självklara.
  Det är klart att både unga och gamla barn älskar henne.
Bosse Sandström

Ett geni gör debut
1945 debuterar Stig Dagerman bara 22 år gammal med romanen Ormen och blir genast en fixstjärna på Sveriges litterära himmel. På bara fem år publicerade han romaner som Ormen, De dömdas ö, Bränt barn, Bröllopsbesvär,novellsamlingen Nattens lekar, dramer, reportageboken Tysk höst, dagsverser, kulturrecensioner och vardagspolemik i en strid ström.
  Kritikerna bugar. Läsarna älskar honom. Han geniförklaras för sin intensitet och blick för den enskilda människan och för sin förmåga att ge stämningar utan att bli sentimental eller patetisk.
  Sen tystnar han och efter några år av skrivkramp gasar han ihjäl sig med hjälp av bilen i garaget 1954. Bara 31 år gammal.
  Dagerman var fyrtiotalist, präglad av kriget och decenniets känsla av ångest och alltings meningslöshet. Myten menar att han var ett brådmoget geni som allt häftigare värjde sig mot genistämpeln. Ett krigets barn som i fyrtiotalets ångestfyllda tid litterärt kramade musten ur sig själv. Till slut blev skrivkrampen för svår.