Mahatma Gandhi
Mahatma Mohandas Gandhi tillsammans med sitt barnbarn Kanubhai Gandhi på stranden Juhu i Bombay 1936.
Bild: AP

Han svälte ut ett helt imperium
Gandhis uppror fick förtryckta i hela världen att jubla
Den 12 mars 1930 började en liten man marschera i Indien. Marschen var början till slutet på engelsmännens styre i Indien och den lille mannen skulle bli en av seklets mest kända män.
   ”Saltmarschen”, som den kallades, startades eftersom engelsmännen lagt en hög skatt på salt som bara staten fick framställa. Ändå fanns det längs Indiens stränder mängder av havssalt.
  – Låt oss gå och hämta vårt salt, proklamerade Gandhi och startade sin promenad fyrtio mil från havet. Och överallt följde människor hans exempel.
  Gandhi fängslades förstås tillsammans med massor av andra ledande hinduer.
  Men utvecklingen gick inte att hejda.

Kamp utan vapen
   Den engelskt utbildade advokaten Gandhis kamp mot det engelska väldet var den icke väpnade kampen. Han predikade tesen om ohörsamhet. Icke samarbete med engelsmännen.
Indiens 300 miljoner styrdes av en ockupationsadministration på futtiga 30 000 man.
CitatPolitiker-helgonet Gandhi har som förut omtalats startat sin ohörsamhetskampanj. Det skedde på onsdagen i Ahmedabad. Han återföljdes av ett hundratal lärjungar, alla till fots, liksom ledaren själv. Avfärden skedde under bön och åkallan. ”Det historiska ögonblicket” övervakades av talrika människomassor som gav sin livliga tillfredsställelse med att ohövlighetskampanjen som är avsedd att skänka Indien fullt oberoende av Storbrittannien, äntligen kommit i gång. I tåget går det för övrigt, enligt vad som meddelas, särdeles temperamentsfullt till. Till stämningens höjande bidraga de deltagande medlemmarna av tredje internationalen, vilka tydligen här anses sig ha funnit sin stora chans. Överhuvudtaget lägger man märke till en nära nog krigisk anda hos medlemmarna i det stora pilgrimståget, som föresatt sig att genomvandra så stora delar av det vidsträckta landet de orkar med. Gandhi själv verkar betydligt aktiv och oförfärad.”
Aftonbladet 13 mars 1930
  – Om 300 miljoner vägrar samarbeta med 30 000 engelsmän kan utgången bara bli en, ansåg Gandhi. Och fick rätt även om det skulle ta några år. För hans krav på icke-våld höll visserligen revolutionen tillbaka, men samtidigt blev hans moraliska auktoritet bland massorna allt högre. Vilket gjorde hans förhandlingssituation mot engelsmännen allt starkare.

Till kungen i sandaler
   Redan året efter marschen togs han emot av vicekungen i New Delhi. Och året därpå drack han te med Englands kung i Buckingham Palace iklädd i mantel och sandaler.
  Engelska tidningar rasade över den ”löjliga figuren” och Winston Churchill kallade honom för ”en halvnaken figur” och vägrade ta honom på allvar.
  Trots alla överläggningar blev det heller inga konkreta resultat.
  Först efter andra världskriget förstod engelsmännen att Indien var förlorat. Stora indiska trupper hade utbildats och slagits mot japanerna. Nu ville man ha sin frihet.
  Gandhi som fängslats under kriget satt sammanlagt 2 338 dagar av sitt liv i fängelse. Nu släpptes han och vicekungen Lord Mountbatten startade de sista förhandlingarna.
  Frågan var: En eller två stater.
  Gandhi ville ha ett enat Indien. Detsamma ville Mountbatten.
  Det blev två stater. 1947 skapades ett hinduiskt Indien och ett muslimskt Pakistan.
Ett fasansfullt inbördeskrig bröt ut. Grannar mördade varandra. Kvinnor våldtogs. Män kastrerades. Barn bokstavligen styckades ihjäl.
   Den 31 augusti kom striderna till Calcutta där Gandhi fanns och han använde sig nu av sin enorma prestige och sa:
  – Jag hungerstrejkar tills striderna upphör.
  Hans fasta gav resultat. De religösa ledarna avbröt striderna.

Hungerstrejk – som vapen
   Några månader senare fastade han igen. Anledningen var att den indiska regeringen vägrade uppfylla sitt löfte att betala Pakistan 275 miljoner kr.
  Efter fem dagar när Gandhi bara vägde fyrtio kg och var nära döden gav regeringen upp.
  Gandhi hade knappt återhämtas sig förrän han mördades av en hinduisk fanatiker som hatade honom för att han ville ge muslimerna pengar.
  Senare skulle Gandhis icke-våldsmetoder övertas av Martin Luther King och därmed också förändra USA.
Bosse Sandström


I Kina började Mao den långa marschen
Den 21 maj1934 började Mao-Zedong sin berömda långa marsch. Chiang Kai-sheks överlägsna styrkor hade inringat kommunisterna. Mao bröt sig ut med 90 000 man och ledde de krympande styrkorna 1 000 mil norr ut. Bara 9 000 soldater överlevde och kunde förena sig med lokala gerillaförband i norra Shaanxi 20 oktober 1935. Kommunisterna styrde nu bara över 1,5 miljoner av Kinas 3–400 miljoner invånare, nästan alla trodde att de förlorat inbördeskriget. Men Mao sa: ”Den långa marschen är en såningsmaskin som har strött ut otaliga frön, vilka kommer att grönska, blomma och bringa skörd i framtiden.” Så blev det.1945 fanns det 19 ”befriade områden” med 95 miljoner invånare. 1949 vann kommunisterna med stöd av bönderna och kunde tåga in i Beijing.