Svenskarna krävde dessa drycker
Folkmassan följde omröstningen – siffra för siffra
Systembutiken vid Grev Turegatan
Ska han få köpa? Expediten i systembutiken på Grev Turegatan i Stockholm tittar i registret; har han något kvar av ransonen? Motboken infördes över hela landet 1917 och avskaffades 1955.
Bild: AFTONBLADET


CitatAtt förbudsfanatismen icke är någon saktmodets och fördragsamhetens religion har man vetat länge, men att dess bekännares vilda hets mot de sansade och förnuftiga medborgare, vilka anse ett förbud för en olycka, hade man dock ändå inte trott. Tyvärr har det emellertid gått därhän.
  Klockan 6 på fredagseftermiddagen höll redaktör Gude-Grinnlund i Viksjöfors , några mil väster om Bollnäs, ett föredrag som besöktes av omkring 150 personer, av vilka en del efter föredragets slut övergingo till handgripligheter mot talaren, som skriver därom. ”Man skränade: Klå honom! Ni borde ha stryk. Släng’en åt helvete. Uppmaningarna följdes delvis, i det jag vid utgående erhöll några ganska kännbara sparkar på benen, huvudsakligen på det ben, på vilken jag haltar, dit de tydligen avsiktligen riktades”
Ur Aftonbladet den 5 augusti 1922

På kvällen den 27 september 1922 fylls Gustav Adolfs torg i Stockholm av en upphetsad folkmassa. Nu skulle folkomröstningen avgöra den stora frågan. Skulle spriten förbjudas?
   I manshöga siffror meddelas ställningen timme för timme. In i det sista är spänningen olidlig, men till sist står det klart. 889 132 hade röstat ja till förbud. 925 097 nej.
  På ett hår när skulle svensken även i fortsättningen få en nubbe till kräftorna.
  Allt tack vare Albert Engström, ansåg många. Han hade ju på en känd affisch vredgat pekat på en nubbe och en pilsner och några kräftor med texten:
  ”Kräftor kräva dessa drycker. Du måste avstå från kräftor om du icke röstar nej.”
  Sanningen är nog snarare att det var doktor Ivan Bratt som var tungan på vågen.
  Han låg bakom motbokssystemet, som infördes i Stockholm 1914 och i hela landet 1917. Fylleriet hade länge oroat myndigheterna och nu under första världskriget kunde man lätt införa restriktioner, eftersom potatisen och spannmålet behövdes till den knappa folkhushållningen.
  När man sen efter kriget skulle ta itu med alkoholfrågan blev motboken ett alternativ till totalförbud.
Regeln var att man skulle ha fyllt 25 år för att få en motbok och en ranson. Men det hela blev förstås en klassfråga. Arbetslösa eller folk med låg inkomst fick ingen ranson alls. Det blev inkomsten, förmögenheten och positionen i samhället som avgjorde.
   Gifta män i medelklassen fick fyra liter i månaden medan unga ogifta män sällan kom ifråga. Gifta fruar fick ingen egen motbok medan medelålders ogifta kvinnor kunde få efter särskild ansökan. Men mycket mindre än männen. Kanske en halva likör i månaden. Starköl fick man köpa på apoteket om en läkare tyckte man behövde något ”stärkande” och skrev ut recept.
  På krogen kunde män få 15 cl, ”två vita och en brun”, kvinnor hälften. Förutsättningen var att man åt något. Eller rättare sagt, beställde in något ätbart. Mattallrikarna åkte ofta ut och in för syns skull.

Krogrundan uppfanns
   Det var nu krogrundan uppfanns. Det kunde bli en två, tre krogar innan man slog sig till ro med en lättgrogg. Man kunde få 2 cl utöver ransonen om man gick med på att dropparna var ordentligt uppblandade. Vin var inte ransonerat men dyrt. Mycket dyrt.
  I början minskade fylleriförseelserna. Men snart blev det som vanligt igen. De som ville ha mer än ransonen eller inte hade någon motbok fixade det ändå. På krogen eller av langare. Hembränning och spritsmugglingen från Estland hade högkunjunktur, och ökända spritsmugglare som Algot Niska blev folkhjältar.
  Så småningom fann man att konsumtionen faktiskt ökade jämfört med andra länder i västeuropa. Många tog ut ransonen bara för att man hade rätt till den. Och tre fjärdedelar av fylleriförseelserna begicks av sådana som saknade motbok. En utredning visade också att motboken varken minskade missbruket eller begränsade konsumtionen.
  Den 1 oktober 1955 avskaffades den.
Bosse Sandström

I USA ledde förbudet till gangsterkrig
1920 infördes alkoholförbud i USA och det blev början till USA:s stora organiserade brottslighet. Alla samhällsskikt överträdde förbudet och gangsterligorna som tillhandahöll spriten glorifierades nästan av allmänheten. I Chicago styrde gangsterledare som Al Capone det politiska livet via mutade politiker. 1926 startade ett gangsterkrig som bara under 1927 krävde 500 liv i uppgörelser mellan olika ligor. Al Capone vann när hans män den 14 februari 1929, på Alla hjärtans dag, sköt ner sju medlemmar från en konkurrerande liga. 1931 lyckades man sätta fast Al Capone som gjort sig skyldig till otaliga mord. Men bara för skattefusk. Capone dömdes till elva år och kom ut 1939. Då var spritförbudet upphävt sedan 1933. Men det hade hjälpt maffian att etablera sig ordentligt ekonomiskt.