- Thanks, King! Tack, kungen!
Årtiondets idrottsreplik fälls på Stockholms Stadion en julidag 1912 av Jim Thorpe, riktad till kung Gustaf V vid prisutdelningen av den olympiska tiokampen som svar på kungens beröm:   - Sir, ni är världens störste idrottsman!

Stockholms-OS 1912. Solskensolympiaden med Sverige som bästa nation: 24 guld - 24 silver - 17 brons.
  1900-talets andra årtionde blir sportsligt förryckt av ett femårigt världskrig. Till historien går nästan bara detta OS med sina 28 nationer, 14 sporter, 102 grenar, 2 547 aktiva (2 490 män och 57 kvinnor) och med 445 ackrediterade journalister på plats.
  Det svenska resultatet är lysande: seger i nationstävlingen med 454,25 poäng mot 408,5 för tvåan USA, och i friidrotten blir det två individuella guld genom Nalen-Topsy Lindblom i tresteg och Eric Lemming i spjut.
  Ändå visste naturligtvis vår idrottsintresserade kung vad han talade om.
  Ingen var större än tiokamparen Wa-Tho-Huck James Thorpe - till en fjärdedel irländare, en åttondel fransman, tre åttondelar potawatomic-indian, en fjärdedel sauk-fox-indian.
  Så långt före sin tid var han, att resultaten ännu i OS 1948 hade gett silver.
  Thorpe åkte hem och hyllades enormt, varpå han blev diskvalificerad. Guldet gick istället till svenske Hugo Wieslander - slagen i samtliga tio grenar av Thorpe.
  Det uppdagades nämligen att Thorpe 1909-10 spelat halvprofessionell baseboll och uppburit lön, 25 dollar i veckan. Först 1983 fick hans barn vid en ceremoni i Los Angeles ta emot den medalj han fått lämna tillbaka.
  OS gick förresten ihop. En vinst på 4 646 kronor och 51 öre sen allt räknats samman i november 1913.
Övriga milstolpar från årtiondet hämtar vi från boxningsringen:
1910 ”Vedergällningens timme” 4 juli i Reno, då den regerande svarte mästaren Jack Johnson skulle sättas på plats av den vite ex-mästaren Jim Jeffries som slutat boxas mer än fem år tidigare. Men ”Den Vite Hämnaren” var chanslös, till slut knockad i 15:e ronden.
1915 ”Spektaklet i Havanna” 5 april, då Jess Willard, ”Jätten från Pottawatomie”, knockar regerande tungviktsvärldsmästaren Jack Johnson i 26:e ronden.
  Uppgjort?
  Det finns en bild som brukar anföras som bevis för detta. På bilden ser man den utslagne Johnson liggande på rygg och med armen skyddar han sig mot den stekande solen...
1919 ”Slakten i Toledo” 4 juli, när William Harrison ”Jack” Dempsey erövrar VM-titeln i tungvikt från den 27 kilo tyngre och 12 cm längre Jess Willard, som fullständigt sönderslagen ger upp efter tredje ronden.