Nu föds filmens stjärnor
NÖJE: Jens Peterson Plötsligt skrattar alla åt samma saker.
Filmen kommer och sprider underhållning och spänning, upphetsning och sorg runt världen.

Det här är filmens årtionde. Visst hade vi haft filmvisningar tidigare och under 1900-talets första år fick de rörliga bilderna sitt genombrott. I många lokaler visades berättelser från världen. Men de var korta och mest dokumentära, verklighetsfilmer som visade kungligheter och vacker natur.

Biopalatsen
Nu kommer spelfilmerna. De längre historierna och de riktiga biograferna. Nu byggs alla de fantastiska salonger som fortfarande är biotempel, så länge de inte slås ut av biopalats och multisalonger som var och en har plats för 17 åskådare.
  Stockholms paradbiograf Röda Kvarn invigs 1915 med filmen ”Madame Thébes”, och åren däromkring tävlar biografägarna om att uppföra pampiga visningslokaler med häftig arkitektur.
  Med succén kom också kritiken och förmaningen. Svenska filmcensuren infördes i juni 1911, både för att sanera bland oseriösa filmvisare och stoppa publiken från att bli alltför upphetsade. Var tionde film totalförbjöds i början, men censuren bidrog också till att ge biograferna en godkänd stämpel. De som var under 15 år fick inte gå på bio efter åtta på kvällen.
Man kan visa filmexplosionen i siffror:

1911 gjordes 12 miljoner biobesök i Sverige, 1919 hade det växt till 40 miljoner. Då fanns över 700 biografer i Sverige, mer än 70 enbart i Stockholm. En biobiljett kostade 20 öre 1910, men en hel krona 1920.
Ekman - Hasse och Gösta
Gösta Ekman slog igenom på 10-talet. på bilden syns han längst till höger. Längst till vänster sonen Hasse Ekman. Bilden är tagen 1953.
Foto: VICKE MALMSTRÖM

  Filmtekniken förbättrades och gjorde det möjligt med längre filmer. I början av årtiondet såg svenskarna många franska och danska filmer också, men kriget gjorde att importen minskade och svensk filmkonst blomstrade. Regissörer som Mauritz Stiller, Victor Sjöström och Georg von Klercker förnyade berättarstilen och skapade suggestiva stumfilmer. ”Terje Vigen” och ”Ingeborg Holm” hette ett par av succéerna.
  Amerikanska storheter som Charlie Chaplin och DW Griffith gjorde starka intryck också på svensk publik.
  Första världskriget dominerade, och det är inte underhållningen som präglar det här årtiondet. Men när freden kom 1918 exploderade teaterintresset i Sverige. Gösta Ekman gjorde teatersuccé i Stockholm.
  Operetter blev vanliga och från 1918 fanns centraloperetten i Folkparkerna.
  Man kunde se början av det som skulle bli de glada 20-talet.
  Ett gryende jazzintresse, och Ernst Rolf sjöng redan 1919 om jazz.

Jularbo och Zorn
Men det här var också en tid när folkmusiken återupptäcktes och spreds. Anders Zorn var initiativtagare till den första spelmansstämman, som hölls i Gesunda 1906 och följdes av flera. Calle Jularbo deltog i dragspelstävlingar och vann allihop. 1915 spelade han in ”Livet i Finnskogarna”.
  Kabareter blev populära på krogen, men när alkoholransoneringen, motboken och strängare regler på restaurangerna infördes påverkades krogunderhållningen.
  Den sortens kabareter fick ny slagkraft först efter 1955.
  Skämten kring supande och motbok och hembränning gav dock upphov till en hel egen nöjesindustri.
Jens Peterson

FILMERNA
”Värmlänningarna” (1910)
”Avgrunden” (1910)
”Fröken Julie” (1912)
”Nationens födelse” (1915)
”Intolerance” (1916)
”Terje Vigen” (1917)
”Lugna gatan” (1917)
”Nattliga toner” (1918)
”Hemsöborna” (1919)
”Hans nåds testamente” (1919)
LÅTARNA
Irving Berlin: ”Alexanders ragtime band”
Calle Jularbo: ”Livet i Finnskogarna”
Al Jolson: ”Swanee”
Emil Norlander: ”Spiskroksvalsen”
Ernst Rolf: ”Storbönneras vals”
Jerome Kern: ”They didn´t believe me”
Birger Sjöberg: ”Hembrännarvisan”
Sigge Norberg: ”Nigger-one-step”
Glada Kalle: ”Luffarevisa”
Anners Annersa: ”Skråköping-Kråkvinkels järnväg”