Kvinnokamp på liv och död
CitatFrån London telegraferas på onsdagen: I dag, en av Derbyveckans stora dagar, då konungen, drottningen samt flera medlemmar och anförvanter till kungliga familjen övervoro löpningarna i Epsom, inträffade en sensationell händelse. En kvinna trängde sig fram ur åskådarehopen och rusade mot den konungen tillhöriga vinnande hästen Craganour samt fattade den i tygeln. Hästen reste sig och jockejen föll av och skadade sig. Även kvinnan blev kullkastad och erhöll några skador , så pass allvarsamma att hon fördes till Epsomsjukhuset, där hon nu ligger utan sans. Man fann hos henne papper som ådagalade, att hon var en notorisk kvinnorösträttskvinna vid namn Emily Davison, några och trettio år gammal. Hon har upprepade gånger varit tilltalad för delaktighet i demonstrationer, och bl.a gjort sig skyldig till våld mot en baptistpräst i Aberdeen, som hon tog för finansminister Lloyd George.”
Aftonbladet 5 juni 1913
Den engelske kungen Georg V sitter och beundrar sin häst Craganour, som just vunnit en stor tävling. Det är den 4 juni 1913 och Derbyveckan har just inletts.
  Då händer det. Emily Wilding Davison rusar fram ur publiken och hamnar under hästen och blir så svårt trampad att hon senare dör.
  Stor skandal!
 Emily Davison är suffragett och kämpar för kvinnlig rösträtt. Ett medvetet självmord för att väcka uppmärksamhet kring kampen?

Begravningen blev kulmen
Uppmärksammat blev det. Begravningen blev kulmen på de engelska suffragetternas militanta kamp. En kamp som leddes av Emmeline Pankhurst och hennes döttrar Sylvia och Cristabel. De ledde Womens Social and political union. En rörelse som tröttnade på att inget hände och trappade upp kampen med allt mer spektakulära metoder.
  Suffragetterna började häckla sina manliga politiska motståndares möten. De trängde sig in på underhusets sammanträden. De kastade sten. De krossade fönster och satte eld på hus och gjorde våldsamt motstånd mot polis.
  Myndigheterna slog tillbaka hårt. Beryktad är den svarta fredagen 1910. Suffragetter demonstrerade utanför parlamentet och många kvinnor misshandlades brutalt av polisen. Många kastades i fängelse. Emmeline 10 gånger. Sylvia 15. I fängelset hungerstrejkar de men tvångsmatas vilket väcker stark kritik. Då släpps de för att äta upp sig innan de grips igen.
  Suffragetterna såg till att de både syntes och hördes. Många tog också avstånd från deras metoder både hemma och utomlands. När Sylvia Pankhurst inbjöds att tala vid ett möte i Göteborg 1913 så tog den svenska kvinnorörelsen avstånd.

De får sin rösträtt
Och när det första världskriget börjar så avblåser suffragetterna den militanta kampen. Allt för att skapa en gemensam kraftsamling mot den yttre fienden.
  Vid krigsslutet fick kvinnorna sin rösträtt, men en mycket beskuren sådan. Först 1928 fick alla brittiska kvinnor rösträtt. Att jämföra med samväldesländerna Australien och Nya Zeeland som fick kvinnlig rösträtt 1902 respektive 1896.
  I Sverige kom den första motionen om kvinnlig rösträtt 1884.
  - Jo, visst skulle det vara intressant med fruntimmersällskap här i kammaren men de skulle nog få svårt att ta sig fram i riksdagshusets trånga korridorer i sina vidlyftiga klädesplagg, sa riksdagsmannen greve Erik Sparre.
  Motionen avslogs också. Men 24 maj 1919 blev det klart och talmannen Hugo Hamilton skrev i sin dagbok.
  - Då jag frågade om utskottets hemställan bifölls, tego alla högermän och vänstern svarade mycket lågmält.
  Män och kvinnor fick lika rösträtt vid fyllda 23. Och alla med rösträtt var valbara till andra kammaren. Till den första kammaren gällde fortfarande indirekta val, vissa krav på förmögenhet och åldersgränsen 35 år för att vara valbar.
  Tre år senare tog de fem första kvinnorna plats i den svenska riksdagen.
Bosse Sandström