Strindberg fyllde 63 år 1912. Senare samma år avled han.
Foto: AXEL MALMSTRÖM
NÄR STRINDBERG 1912 fyllde 63 år, märkt av sjukdom, hyllades han av arbetare i ett fackeltåg. Tusentals följde honom till graven när han dog senare samma år. Strindberg hade haft varierande politiska uppfattningar. Men han kom under den långvariga och intensiva holmgång 1910 som kallades Strindbergsfejden att stå som symbol för det radikala Sverige mot nationalromantik och storsvenskhet. Hans polemiska artiklar samlades i ”Tal till svenska nationen”, 1910. Den generation författare som kom att kallas tiotalister var från början fem: Sigfrid Siwertz, Gustaf Hellström, Elin Wägner, Ludvig Nordström och Sven Lidman, alla födda 1882. Martin Koch, också född 1882, var till skillnad från de fem s k borgerliga realisterna främst arbetarförfattare. Hjalmar Bergman, född 1883, skildrade också borgerlig medelklass men han var mera komplicerad. Levande litteratur från de här åren är t ex Sigfrid Siwertz ungdomsbok ”Mälarpirater”, 1911, Elin Wägners journalistroman ”Pennskaftet”, 1910, och ”Åsa-Hanna”, 1918, och kanske Sven Lidmans ”Köpmän och krigare”, 1911, och ”Huset med de gamla fröknarna”, 1918.
DEN FRÄMSTE FÖRFATTAREN var Hjalmar Bergman och oförglömliga böcker från tiotalet blev ”Hans nåds testamente”, 1910, och ”Markurells i Wadköping”, 1918, båda också populära teaterstycken och filmer.
Slakten var över, ett nytt Europa skulle byggas – utan krig
Men tiotalisterna publicerade mest under senare år, t ex Sigfrid Siwertz ”Selambs”, 1920, om kapitalister som ”jagar ensamma”, Gustaf Hellströms roman om ståndscirkulationen i Sverige, ”Snörmakar Lekholm får en idé”, 1927, och Ludvig Nordströms uppseendeväckande reportageserie ”Lort-Sverige”, 1938. Ännu hämtade bara ett fåtal författare motiv från arbetarklassens värld. Martin Koch skrev ”Arbetare. En historia om hat”, 1912, påverkad bland annat av storstrejken, och ”Guds vackra värld. En historia om rätt och orätt”, 1916, med kriget som bakgrund. Dan Andersson hade gått på den nu allt mer betydelsefulla Brunnsviks folkhögskola och gav 1915 ut ”Kolvaktarens visor” och 1917 ”Svarta ballader”. Allt större nyfikenhet i vida kretsar väckte filmen och redan 1919 kom ”Ingmarssönerna” med Victor Sjöström i en tidig, klassisk huvudroll. Kriget hade varit en fasansfull slakt av en stor del av en generation unga män. Det slutade med Versailles-freden i november 1919, ett nytt Europa skulle skapas och fältropet var ”aldrig mera krig”.
Slakten var över, ett nytt Europa skulle byggas – utan krig