I nästa ögonblick gör frih. C. sin startsignal och Bil Bol susar framåt driven af sin långa propeller, som gör 1 400 slag i minuten med full fart. Maskinen håller sig nere på marken ett 30-tal meter eller så, det ser en smula riskabelt ut, ty framhjulen vingla betänkligt åt alla sidor. Men allt går utmärkt bra och nu höjer sig Bil-Bol under mängdens spontana och lifliga hurrarop sakta upp i en jämn stigning och går med full fart rakt fram mot Dragonkasernen. Det är en vacker och ståtlig syn. Den jämna flykten liknar en fågels, de stora hvita vingarna lysa i solen, så man kunde tro dem tillhöra en väldig svan. Åskådarnas entusiasm stiger till kokpunkten. Man skingras utåt Gärdet för att få komma under Bil-Bol medan den ännu är på höjden. I långa ringar flyger den på en höjd som väl i allmännhet kan variera mellan 50-100 meters höjd. Lekmannens ögon tycka att allting går öfverlägset fint, men Ragueneau är inte riktigt nöjd med motorn. Den går ojämnt, tycker han, den knycker.” Ur Aftonbladet den 18 september 1910