Mest betydande på utställningen äro dock prins Eugens målade landskap. Bland vårt måleris många lyrici är han en, och är det på sitt eget och stillsamma sätt. Några starka effekter, något bjärt och bullrande finns det alls icke i hans konst, men en förälskad syn på motiven bland vilka några återkomma allt som ofta med variation af belysning och tid på dygnet. , stockholmstrakten, dess vatten och klippstränder och byggnader och träd, är hans eget område. Ofta ger han den s.k. Saltsjökvarnen än mer och mindre skymningshöljd med eldsken ur fönstren än höljd i en rosig gryningsslöja, som låter detaljerna smälta hän och det hela te sig luftigt och framandadt. Också den smäckra hvita ångbåten går här flera gånger fram genom drömmande ljusa nätter eller klar sommardag men alltid ligger accenten på det verkligt fina sammanspelet mellan färgtonerna hos luft, vatten och båtens hvita skrof.”

Ur Aftonbladet den 12 februari 1907