Det är fel att vara ytlig numera.
Ytlig sätts i motsats till djupare värden.

En tjej jag träffade för länge sedan mailade och jag kom inte ihåg vem hon var och hon förklarade lite och jag svarade, ”aha, ja, du är mörk, lång och snygg eller hur?”.
Det var en väldigt olämplig och ytlig fråga.
– Men hallå! Kan du inte fråga om jag är smart, rolig och en sån som gillar att lösa världsproblem! skrev hon.

Ja, eller hur. Det är ju så man minns någon, deras förmåga att diskutera världsproblem.

Jag har minst tio kloka, utbildade, smarta vänner som jag kan diskutera världsproblem med. Ingen av oss orkar speciellt ofta. Vi talar istället om ytliga saker. Alla de är så oerhört medvetna om det där djupa. Vi undviker det helst.  Ingen av oss behöver bevisa att djupet finns där.
Gud vad jag är trött på folk som måste bevisa att de är djupa. Som 19-åringar.
Begriper folk inte att djupet lever på ytan?
Att djup kan vara exakt lika banalt, eller svårt, som ytan?

Aftonbladet berättade för nån vecka sedan om LInda Rosings anorexiaartade bantning och i dag avslöjar Bladet dessutom att hon opererat in  fett i läpparna.
Tydligen påstår hon att hon fått erbjudande om att provfotas av Playboy.
Jag tror inte på det. Linda Rosing är 31 år. Drygt 10 år äldre än vad Hugh och grabbarna letar efter.
Men det mest deppiga är att hon tror att en dos anorexia kommer hjälpa henne. Begriper inte stackars tjejen att Playboy använder frodiga friska tjejer, inte Skuggiga smalstickor. Stackars stackars Linda Rosing, anorektisk helt i onödan.

Och detta brydde jag mig om. Var det ytligt. Eller var det djupt?
/Virre