Ja, jag pratar snabbt! Jag har alltid pratat snabbt och kommer tyvärr också alltid att göra det. Snabbt och rätt otydligt. Men, jo, jag borde lyckas bättre att lägga band på snabbheten när jag är med i teve. För det är svårt att höra vad jag säger (om man är lite slö i skann).

Apropå det så träffade jag en bloggväninna på Berns i onsdags.
Konversationen:
– Åh, Ebba Sydow, hej, sa jag.
– Jag har också börjat blogga!
– Jaså, kul, vad kul.
– Vad roligt att vi ska vara med i samma program!
– Ja, men kanal 5, vad fan är det?
– P5 heter det väl.
– Okej, P5, ja vad är det?
– Eh, jag trodde det var P3 eller så.
– Jag tror att det är nåt liksom unga hippa P3, säger jag.
– Men då borde ju inte du vara med, säger Ebba.
– Hehe, fnissar jag.
– Men alltså jag skojar inte. Jag menar allvar, säger Ebba.
Ridå.
Sjukt roligt. Jag gillar arrogans. Folk är alldeles för artigt trevliga utåt men sticker in kniven i hemlighet.
Och tänk så förolämpande att bli kallad gammal och ohipp av en tant!
(Jag svarade superlamt, öh, "det är ju inte Barnjournalen så då borde ju inte du vara med heller", öh. Jag borde förstås frågat überstekarinnan om hon hade några förra årets modetips till mig personligen).
/Fredda
Ps. Tydligen är P5 Radio Stockholm och således varken ungt eller hippt. Och Ebba och jag ska vara gäster. Ridå? Ds.
Ps2. Linda, hej, love you too! Tant is not en ålder, it's a state of mind. Ds2.