|
|
[an error occurred while processing this directive] | ||
|
|
|||
|
|
”Det blir inga fler vilda resor”
Kerstin Thorvall är ingen badjävel. Hon har rest ensam för att komma bort snarare än till, för att dansa och arbeta. Men hon kommer aldrig mer att göra de vildaste resorna.
Favorit?- Cayenne i Franska Guyana. En liten ful stad som flämtar under heta plåttak, med en skräpig strand och 98 procents luftfuktighet. Den ligger vid Amazondeltat, har slemmiga stränder eftersom tidvattnet är stort. Husen skevar, asfalten spricker upp, palmerna och flaggorna på torget hänger, det är så varmt att ingenting rör sig. På kvällen kommer en liten bris nere vid stranden som lyfter håret i nacken, kjolen och fanorna fladdrar. Dit kommer inga turister, det är totalt oskuldsfullt, går inte att sälja. Jag satt ostörd på bänkar i skuggan och ritade. Jag tycker om att fara till ställen där ingen kan hitta mig.
Reser helst?- Jag har alltid velat komma till ställen där man kan dansa. Latinamerika, Västindien, Västafrika, till exempel. Genom hotellet hyr jag en chaufför som kör mig till ett disco och kommer överens om att han ska hämta mig 01.30. Principen har alltid varit att inte komma ensam och inte behöva gå ut ensam. Och jag är alltid helnykter, dansen gör mig hög.
Resa ensam?- Det går utmärkt bara man anpassar sig till landets kultur. Det är hänsyslöst att komma ner i små shorts till frukost i ett muslimskt land. I de länderna går jag inte heller ut ensam på kvällen. Jo, i Dubai går det bra. Där satt jag och skrev ”När man skjuter arbetare”. Alla som är ute där är gästarbetare, indier, pakistaner och filippiner. De skulle aldrig våga göra något för då skulle de åka ut ur landet direkt.
Charter?- 90 procent av mina resor har jag haft arbete med mig, suttit och skrivit. Häromåret var jag på Cypern, i Aya Napa. Ett fult hotell med skinnmöbler och rökfärgat glas. Jag hade sagt att jag ville bo vid havet men här låg en pool och en tennisbana emellan. Då såg jag ett litet vitt hotell längst ute vid stranden. Det hette Anna Lena, det blåste tvärs igenom de öppna dörrarna, hade enkla trämöbler och en liten balkong och kostade bara 200 kr/natt. Bakom hotellet gick en stig i den röda jorden, där kunde man gena till en annan by. Jag flyttade dit.
Längtar till?- Det svarta Brasilien. Men jag kan aldrig mer göra de vilda resorna. Jag har fått en nervskada i en fot och rör mig inte så bra. Det får bli norrut nästa gång. Tromsö på sommaren till exempel. Eller Kirkenes, där det är en fantastisk stämning. Simone Söderhjelm
|
|
|
