SÅ BILLIGT ATT MAN NÄSTAN SKÄMS Valutakrisen i Asien har gjort den svenska Asienturisten till en vinnare. Kryddor, hantverk, smink, smycken, kameror och datorer är exempel på prisvärda varor att ta med sig hem från Thailandssemestern.

Jag fingrar på en tung guldring med en blaffig diamant och räknar bath på miniräknaren.
  - Det är inte dyrt, Thailand is for sale, säger damen i juvelerarbutiken.
  - Jag tar den, säger jag och känner mig som ett riktigt valutasvin.
I flera veckor har miniräknaren varit min bästa vän. Jag köper och köper och köper...
  Mot slutet orkar jag inte ens pruta, vem orkar bry sig om en futtig krona hit eller dit. Pengar som normalt skulle gå till att bo och äta blir uppshoppade.
  Men inget är normalt i Thailand denna vinter.
  Kläder, mat, flyg, hotell, souvenirer, ja till och med importerade varor. Allt är billigt, billigt, billigt.
  Annat var det förr. Jag har rest i högkonjunkturens Asien i tio år. För varje år har jag fått gräva allt djupare i min plånbok.
  Dyrast var det 1993, året efter den svenska kronans fall. Då var vi svenskar i samma situation. Eller ”same same”, som en thailändare skulle säga.

Växla vid rätt tillfälle
  Genom åren har jag njutit av att resa i ett hörn av världen med en framtidstro utan gränser. Den här gången är jag rädd för vad jag ska få se - demonstrationer, hopplöshet och ett knäckt folk.
  Men det är precis som hemma. De som har jobb har det bra, krisen drabbar dem som förlorar sina arbeten.
  Med mina växlingsmanövrer - först resecheckar i dollar, sedan bath - lyckas vi få drygt 650 bath för en svensk hundralapp. Hade vi växlat in svenska kronor hade vi ”bara” fått 630 bath.
  Det gäller att bevaka kursen varenda dag och växla vid rätt tillfälle. Som mest tjänar jag tvåhundra kronor när jag växlar 200 dollar en dag när bathen gör en störtdykning.
  Normalt brukar min budget vara moderat när jag planerar en resa. För att ha svällt ut till modell vrålstor när plastkortsräkningarna dyker upp hemma efteråt.
  Årets budgeträknande går enligt samma trall. Men det gör inget.
  I år är Thailand så billigt som det alltid varit i mina drömmar.
  Somligt kostar lika litet som första gången jag besökte landet. Som en tallrik pad thai, den klassiska nudelrätten, som då kostade 3:50 kronor. I dag kostar samma rätt 4:50.
  Maten är så billig att våra måltider blir banketter.

”Maten är så billig att våra måltider blir banketter.”

  En jättekrabba i chili för 30 kronor. Tigerräkor i vitlök för 20 kronor. Eller en grillad fisk för ett par tior.
  1987 var öl en dyr törstsläckare, 22 kronor för en flaska. I dag kostar en Singha bara 14 kronor.
  Det enda som kostar som vanligt är lyxhotell. De internationella hotellkedjorna tar betalt i amerikanska dollar - samtidigt som de betalar personal och varor i bath! Så kan man också tjäna på krisen.
  Vår reskassa, det vill säga kostnaden för bungalows, mat, båt- och taxifärder för två vuxna och ett barn under tre veckor stannar på 6 000 kronor.
  Då ingår många överdådiga skaldjursmiddagar med vin. Förr var vin lika dyrt som hemma. Nu kostar en flaska ”bara” 90 kronor på en bra restaurang.
  I snitt äter vi för 100 kronor dagen per person. Men det går att klara sig på betydligt mindre.
  Den som väljer bort skaldjuren och vinet kan äta tre goda och rikliga mål för 50 kronor om dagen.
  Jag köper bort mig på ett tidigt stadium på sånt jag inte behöver. Träskålar, ätpinnar i körbärsträ, siden, keramik, barnkläder och saronger. Som vanligt mest presenter.
  Min väninna Kerstin är smartare. Hon köper sånt hon ändå skulle ha köpt hemma. Jeans, kavajer, dräkt, tröjor, barnkläder. Allt till betydligt billigare pris, trots att det är importerade varor från USA och Europa.
  Hennes man Sigge funderar på något ännu smartare, att köpa den dataskärm han vill ha. På så sätt skulle han kunna få hela familjens flygbiljetter betalda.
  Själv nöjer jag mig med två par italienska skor för en tredjedel av priset i Sverige. Och japanskt kvalitetssmink för halva priset.
  Så låter jag sy upp ett par sidenklänningar. Vis av erfarenheten går jag till det dyraste varuhuset i Bangkok, River City. Billiga skräddare brukar betyda oanvändbara kläder.

Läs fortsättningen: Jag lät sy upp kopior av mina kläder och sparade 3 000. Alla svenskarna handlar så mycket de kan.