|
|
|||
|
|
|||
|
|
En plats i solen... 
Malta lockar med Medelhavets bästa dyk, gåtfulla
tempel, romerska lämningar och riddarborgar.
Men för badturisten kan ön bli en besvikelse.
Första gången jag kom till Grekland kände jag igen de vita husen och landskapet från alla bilder jag sett. Första morgonen på Malta vaknar jag upp med en känsla av att inte riktigt veta var jag är. Från hotellrummet ser jag bakgårdarna med kryddodlingar i blomkrukor, tvättlinor och kopplade, skällande hundar. Upp längs bergen trängs hus i olika ljusa, ockrafärgade nyanser. På dem växer en skog av TV-antenner. Och nedanför oss, i viken i St Julian's, ligger de färgglada små fiskebåtarna för ankar och guppar i det knallblå havet. Längre bort viker sig kustlinjen utåt och bildar en av uddarna längs Sliemas strand. Medelhavets britter Malta är verkligen en Medelhavsö med sitt behagliga klimat och härliga blåa vatten. Men samtidigt har denna ö, genom sitt läge mitt i farlederna, varit föremål för olika kulturers intresse genom århundraden. Här har fenicier, kartager, romare, araber och riddarna av Johanniterorden härskat. Men, framför allt, här styrde britterna under 150 år (fram till 1964). Och maltesarna vill gärna vara lite av Medelhavets egna britter. - You know, we're very English, säger mannen som kör oss från flygplatsen till hotellet i St Julian's. Mañana, mañana... Men - ärligt talat - viljan att vara brittiska är större än den faktiska likheten. Maltesarna är sydeuropéer med allt vad det innebär av mañana-mentalitet och hetsigt temperament i trafiken. På turistbyrån i Valletta får man snällt vänta medan tjejen bakom disken, utan någon som helst brådska, avslutar sitt privata telefonsamtal. Busschauffören bryr sig inte om någon tidtabell när han mitt i en by ser någon bekant som han har behov av att skälla ut. Och guiden på Stormästarpalatset struntar högaktningsfullt i alla avspärrningar och låter de besökare som vill provsitta presidentens och ambassadörernas stolar. Kvar från den brittiska eran är några kvarglömda röda telefonkiosker, vänstertrafiken och språket. Det egna språket, maltesiskan, är ett arabiskt språk med drag av italienskan. Men engelskan är mycket gångbar här; i princip alla behärskar engelska. Det forna herrefolket är numera de som flitigast turistar på Malta. De har god konkurrens av italienarna. Inte att undra på: Sicilien ligger faktiskt bara omkring tio landmil norr om Malta.
Behagligt i oktober I oktober har den värsta hettan och de värsta turistströmmarna lagt sig. - Den bästa tiden att komma hit, säger lokalbefolkningen, och sedan berättar de gärna om sina utlandserfarenheter hellre än om Malta. Fortfarande kan det bli hett i solen, men i skuggan blir det genast mycket kyligare och nätterna är ganska svala. Men vattnet är väl uppvärmt; 25 grader kan locka även den värsta badkruka. Fast nu är det inte så lätt att hitta bra badstränder på Malta. Kusterna utgörs till större delen av ogästvänliga klippor. Folk badar förvisso från dem, men vi bestämmer oss för att ta bussen till en bättre badstrand. Korstecken på bussen Efter cirka tjugo minuters vådlig bussfärd tvärs över ön (chaufförerna kör som biltjuvar och många maltesare gör korstecknet när de kliver på bussen) är vi vid Golden Bay på nordöstra sidan. En liten bit från hållplatsen stupar vägen ned mot en lång sandstrand som i vattnet flankeras av dramatiska klippor. Precis som det ska vara. Golden Bay är en av få sandstränder på Malta. Och i motsats till en del andra håller den också vad den lovat. En annan dag, efter att ha slitit skor i kyrkor och vid fornlämningar, är det dags för nästa badtur. Vi väljer St George's Bay som ligger nära vårt hotell i St Julian's och som i guideboken utpekas som en populär sandstrand där det ofta är trångt. Trängseln kommer sig dock inte av popularitet, snarare av utrymmesbrist. Stranden ligger längst in i bukten och är max tjugo meter lång. Den som väljer att solbada där får också räkna med att ha en hårt trafikerad bilväg precis bakom ryggen. Vi avstår. Vi ser bara taggtråd Och det finns helt klart saker man måste ta med en nypa salt på Malta. På kartan ser vi att det i närheten av Golden Bay finns romerska bad, utmärkta som sevärdhet. Efter några kilometers promenad är vi framme vid ett litet område som är avspärrat med rostig taggtråd! Och ett ”museum” på Malta kan - om det är öppet - visa sig vara ett rum där stenbumlingar lagts ut på golvet - utan någon som helst information. Helena Utter Malta - mycket mat men ingen shopping
...och en plats i historien
|
Aftonbladet på internet distribueras via 
|
