|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
|
|
Alla helgons blodiga natt – 20 år senare Amerikansk skräckfilm av Steve Miner, med Jamie Lee Curtis, Michelle Williams, Josh Hartnett, Adam Arkin, Janet Leigh, LL Cool J m fl.  John Carpenters originalfilm (1978) är en klassiker. Stilbildande inom skräckfilmsgenren, genombrott som skådis för Jamie Lee Curtis. Hon var själv sedan med i en halvtaskig uppföljare, efter det kom fyra filmer till, alla lätt glömda.Men Michael Myers, knivmördaren som måste ha filmvärldens bästa läkkött, så många knivar, yxor och kulor som han har fått i sin kropp, är inte död och begraven. Det har gått tjugo år. Laurie Strode (Curtis) lever under ny identitet, Kerri Tate, med sin 17-årige son (Josh Hartnett) på en privatskola i Kalifornien. Hon är omtyckt rektor, ingen känner till de demoner hon brottas med. Alkoholproblem. Oro för sonen, på väg att frigöra sig. Kärlekstrassel med en kollega. Och så då de hemska minnena. Hur hon i sista stund klarade sig när hennes knäppgök till brorsa, Michael, började slakta sexiga barnvakter. Varje halloween-helg är hon rädd för att han ska dyka upp igen. För en svensk biopublik blir igenkännandet dubbelt. Dels har även vi nu kopierat det amerikanska halloween-firandet, så miljön känns inte lika främmande. Dels innehåller filmen precis alla klichéer som finns i genren: pilska tonåringar som ska hämta saker i mörka rum i övergivna hus och ungefär varannan gång väntar något hemskt runt hörnet. Michael Myers (Chris Durand) gör sina märkliga på-stället-marsch-promenader med kniven i högsta hugg, till sist blir det en våldsam konfrontation med syrran Laurie. Jag har sett många mycket sämre skräckfilmer. Men Wes Craven har höjt ribban med ”Scream”-filmerna, nu krävs det faktiskt rätt mycket mer än så här för att skrämma oss ordentligt. Jan-Olov Andersson
Truman show Amerikansk komedi av Peter Weir, med Jim Carrey, Laura Linney, Ed Harris, Natascha McElhone m fl. Tv-kanalernas verklighetssåpor blir fler och fler. Över två miljoner människor följer ”Expedition: Robinson” varje lördagskväll. Så ”Truman show”, Peter Weirs mediasatir, kunde knappast ha varit mer rätt i tiden.Truman Burbank (Jim Carrey) bor i Seahaven, en idyllisk småstad där husen är vackra och grannarna hälsar godmorgon med ett ständigt leende på läpparna. Han har ett hyfsat jobb på ett försäkringsbolag och en vacker blond hustru (Laura Linney). Att hon ofta beskriver livsmedel och köksredskap som om hon var med i en reklamfilm, reflekterar han inte ens över. Livet bara rullar på, i inkörda spår. Många människor lever så. Accepterar världen som den är. Vad Truman Burbank inte har förstått, är att hela hans liv är en dygnet runt-såpa, direktsänd runt hela världen! Tv-producenten Christof (Ed Harris, ruggigt obehaglig!) engagerade Truman redan som bäbis. Seahaven är egentligen världens största tv-studio. Alla människor som Truman möter, inklusive hustrun, är skådespelare. Hennes och andra människors ovanligt detaljerade beskrivningar av prylar, maträtter etc är bara produktplacering. Det som driver filmen är naturligtvis Trumans upptäckt att något är fel. Och hur han ska bära sig åt för att få sitt liv tillbaka? ”Truman show” är en smart film. Uttänkt in i minsta detalj. Från placeringen av alla tv-kameror som följer Trumans liv, till de fobier man har uppfostrat honom med, något som gjort att han t ex aldrig ens funderat på att lämna Seahaven för en semestertripp. Men ”Truman show” är också renodlad komedi, där Carrey får utlopp för sitt högenergiska kroppsspråk och gummiansiktet, och samtidigt en film fylld av starka känslor; det är lätt att tycka om Truman Burbank av ungefär samma skäl som man fattade sympati för Forrest Gump. En stor film, gjord med både hjärna och hjärta! Jan-Olov Andersson Träffsäkert och roligt Marius och Jeannette Franskt drama i regi av Robert Guédiguian, med Ariane Ascaride, Gérard Meylan, Pascale Roberts m fl. Jeannette (Ariane Ascaride) bor med sina två barn i Marseilles arbetarkvarter. Hon är självständig och stark. En dag träffar hon Marius (Gérard Meylan), som lever ensam och arbetar som vakt på en nedlagd cementfabrik. Deras lite knaggliga relation utvecklas mot bakgrund av deras erfarenheter från tidigare förhållanden. De har båda upplevt förlust och är rädda att bli sårade igen. Snarare än att berätta en historia förklarar regissören Robert Guédiguian ett tillstånd. Han beskriver en speciell miljö och hur den påverkar människorna som lever i den. Jeannettes grannar porträtteras med värme och karaktärerna är enormt charmiga. Varje scen är som en tablå där olika åsikter eller budskap förs fram. Folk diskuterar politik, religion och kärlek. Filmen blir rätt spretig och ojämn. Den saknar det där verkligt täta berättandet. Långa redogörande bilder och pauser förmedlar inte någon dramatisk effekt utan gör skildringen seg. Ett visst överspel från några skådespelare gör det till en början svårt att närma sig rollfigurerna. Det är dock övergående och man flyter snart lätt med i händelseförloppet. Tack vare träffsäkra och roliga repliker blir filmen oerhört underhållande och intagande. Chi An Gramfors
Luktlös Miserables Les miserables Internationellt drama i regi av Bille August, med bl a Liam Neeson, Geoffrey Rush, Uma Thurman, Claire Danes och Reine Brynolfsson. Victor Hugos roman ”Samhällets olycksbarn” kom 1862 och har filmats ett 30-tal gånger. Den har också blivit framgångsrik musikal. Många människor är alltså väl bekanta med historien.Dock inte Bille August, vars första kontakt med berättelsen var det här filmmanuset. Han har alltså gjort ”Les miserables” som om dramat var alldeles nytt, istället för att göra en personlig och egensinnig tolkning som Claude Lelouch 1995. På gott och ont. För den som inte alls känner till handlingen och personerna är det en rak och rejäl version. För den som kan ”Les miserables” tillför den inget nytt. Välspelad och snygg är den, med tjeckiska och franska miljöer, fint fångade av fotografen Jörgen Persson. Liam Neeson är en kraftfull Jean Valjean, Geoffrey Rush en mångbottnad polisinspektör Javert. Vars nitiska pliktkänsla driver honom in i självhat och bitterhet. Reine Brynolfsson har en stor biroll som trevlig polis i den småstad där första halvan utspelas, Uma Thurman och Claire Danes har de stora kvinnliga rollerna. Rakt igenom ett duktigt hantverk, men doftlöst. Illustrerade klassiker. Jens Peterson
|
|
