|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
|
|
ÖgatSvensk thriller av Richard Hobert, med Samuel Fröler, Lena Endre, Göran Stangertz, Camilla Lundén, Sven Wollter m fl.  Va ska man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt.Handlingen i Richard Hoberts femte film i sviten om de sju dödssynderna är en raffinerad variant av Magnus Ugglas klassiska lp-titel. I centrum står Ingrid (Lena Endre), barnmorskan som gjorde entré i förra filmen ”Spring för livet”. Kring 40-strecket tycks hon äntligen ha hittat sitt livs kärlek, hon har just inlett ett passionerat förhållande med lite hemlighetsfulla affärsmannen Fredrik (Samuel Fröler). Tvåbarnsföräldrarna, Lundell-liknande rockstjärnan Mikael och hans Catti (Göran Stangertz, Camilla Lundén), introduceras för honom under Ing-rids födelsedagsfest. Dagen efter försvinner Fred-rik... ”Ögat” är mer en studie i galenskap än traditionell thriller. En skildring av en man som överskrider alla gränser för att testa en kvinnas kärlek. En lite osannolik historia, kanske, men det är lätt att sugas in i berättelsen från flera olika håll. Man lider med Ingrid och hennes sorg, man upplever Micks dubbla känslor inför att vara lite mer förtjust i Ingrid än han borde vara, och lite motvilligt dras man med i det sjuka voyeuristiska spelet med videoövervakning och smygfilmning i buskarna. Här finns likheter med ”Sliver” (1993), thrillern med Sharon Stone, men Hoberts film är bättre och går mer på djupet, inte minst på grund av bättre skådespelare. Göran Stangertz har finslipat sin roll i fem filmer, Lena Endres ögon uttrycker så många känslor att man nu verkligen förstår varför Ingmar Bergman skrev nya filmen ”Trolösa” speciellt för henne. Och så Fröler. Hans Fredrik – med sitt falska leende, ryckiga kroppsspråk och sina sjuka fantasier – är något så ovanligt som en ömhetstörstande psykopat. Mycket längre från skärgårdsdoktorn än så kan man knappast komma. Jan-Olov Andersson
En söt biosaga med romantiska toner
Sex dagar, sju nätterAmerikansk komedi i regi av Ivan Reitman, med bl a Harrison Ford, Anne Heche, David Schwimmer och Temuera Morrison. Harrison Ford är den perfekte filmhjälten. Nu modell sliten och väderbiten – tänk Humphrey Bogart i ”Afrikas drottning” eller Michael Douglas i ”Den vilda jakten på stenen”. Ford spelar pilot med ett plan lika krockskadat som han själv. Han flyger mellan öarna i Söderhavet, nöjd med ett liv av sol, alkohol och atletiska unga kvinnor.In i hans lilla plan kommer paret Anne Heche och David Schwimmer. På romantisk resa, men hon är viktig tidningsredaktör och måste hastigt flyga till en annan ö för ett kort uppdrag. Med ruffige Ford. Och snart är de ute på alla sorters äventyr. ”Sex dagar, sju nätter” är en gammaldags romantisk komedi. Trevlig, som att dansa till ett gäng 60-talslåtar på en nostalgifest. Vi förstår långt före huvudpersonerna åt vilket håll känslorna tänker resa, men det är underhållande att se hur de tar sig dit. David Schwimmer (Ross i tv-serien ”Vänner”) har den otacksamma rollen som tråkig pojkvän, medan det slår rätt sorts gnistor mellan Harrison Ford och Anne Heche. En söt biosaga. Jens Peterson
Vackert – men inte tillräckligt levande
Nattfågelns hjärtaDokumentär med manus och regi av Elisabeth Wennberg, med Lougoukin Ayidini m fl, berättare: Sven Lindberg. Elisabeth Wennberg avslutar sin filmtrilogi om andliga myter i olika världsdelar med en film om andetro i byn Navio-Kaya i Burkina Faso. Här lever människorna i en symbiotisk relation med sina förfäder. Varje år utförs speciella begravningsceremonier som bygger på gamla ritualer och musiktraditioner. Tyvärr infinner sig vissa invändningar mot denna ständiga begränsning av skildringar av Afrika, som underblåser myten om den mörka, mystiska kontinenten. Som om människorna i denna del av världen inte ägnar sig åt något annat än rituella danser och slå på trummor. Därmed inte sagt att Wennbergs film är ointressant, för det är den inte. Hon har med hjälp av fotografen Peter Östlunds för-ödande vackra bilder målat en beskrivande tavla av den andlighet och de religiösa myter som lever kvar i denna by. Som en religionslektion är filmen också givande. Vi får ta del av de olika spiritistiska myter som ligger till grund för denna trosåskådning. Myterna förklarar sakernas tillstånd på ett underbart självklart och samtidigt allegoriskt vis. Genom Sven Lindbergs ledsagande berättarröst kan vi lätt ta del av denna tänkvärda livsåskådning. Chi An Gramfors
FestenDanskt drama av Thomas Vinterberg, med Ulrich Thomsen, Henning Moritzen, Paprika Steen, Birthe Neumann m fl. Lars von Triers kontroversiella ”Idioterna” fick rubrikerna. Lite i skymundan vann faktiskt den andra danska filmen, ”Festen”, juryns Specialpris vid årets Cannes-festival.Platsen är ett stort gods, tidpunkten är 60-årsfesten för familjens patriark. En av döttrarnas självmord året innan spökar i allas medvetanden. När hennes tvillingbror i sitt middagstal anklagar födelsedagsbarnet för sexuella övergrepp på sina barn, rasar maskerna hos de flesta i släkten. Det blir fylla, sex, fler hemska avslöjanden. Som en av middagsgästerna bittert konstaterar: Det har sina sidor att vara toastmaster på den här festen. En rätt traditionell historia, berättad på ett lite annorlunda sätt. Lars Norén, och förr Ingmar Bergman, har spottat ur sig sådana här uppslitande familjehistorier på löpande band, oftast med lite större precision både rent dramaturgiskt och i personteckningarna. ”Festen” är gjord enligt Dogma 95-manifestet, de ”regler” för filmskapande som von Trier och några andra danskar har skapat och som kan sägas gynna lågbudgetproduktioner. En sak är säker: den ryckiga handkameran tillför knappast något till ”Festen”. Men filmen är ändå sevärd, för sin lite vildsinta energi och för en duktig skådespelarensembles skull. Regissören Thomas Vinterberg är en oslipad diamant. Men man undrar hur en 29-åring har skaffat sig en så svart människosyn? Jan-Olov Andersson Miljöerna och Douglas lyfter mordhistorien
Ett perfekt mordAmerikansk thriller av Andrew Davis, med Michael Douglas, Gwyneth Paltrow, Viggo Mortensen m fl. Stenrika New York-miljonären Steven Taylor (Michael Douglas), hans unga vackra troféhustru Emily (Gwyneth Paltrow), unga och trendiga konstnären David (Viggo Mortensen) som är hennes älskare – och ett mord...Den här trions relationer till varandra driver handlingen framåt i ”Ett perfekt mord”, en spännande nyinspelning av Alfred Hitcocks ”Slå nollan till polisen” (1954). Många anser säkert att det är snudd på helgerån att ge sig på häxmästarens gamla filmer. Jag erkänner: jag minns knappt den här, så jag tycker varken bu eller bä om det. Ett stort lyft för filmen är miljöerna. Flotta New York-tillställningar, paret Taylors enorma lägenhet, Davids fräcka konstnärslya. Det är som en extra kittling att historien utspelas i denna för oss vanliga löntagare så främmande värld. Ett minus är den stora åldersskillnaden mellan Douglas och Paltrow. Det är svårt att förstå hur de någonsin blev ett par. Emily tog ju inte Steven för pengarnas skull, då hon själv kommer från en förmögen familj. Michael Douglas är som klippt och skuren för den här rollen, efter att ha spelat liknande rika-svin-typer i både ”Farlig förbindelse” och ”Wall Street”. Det är något med rösten, med sättet att bära upp en skräddarsydd kostym, som gör honom trovärdig, på ett ganska obehagligt sätt. Vore jag i vänsterprasselbranschen, skulle jag definitivt akta mig för kvinnor som är gifta med Michael Douglas-typer... Jan-Olov Andersson
|
|
