G.I. Joe: The rise of cobra
Regi Stephen Sommers, med Channing Tatum, Christopher Eccleston, Sienna Miller, Dennis Quaid, Jonathan Pryce, Joseph Gordon-Levitt, Arnold Vosloo, Lee Byung-hun.
Förr väntade man på filmversionen av böcker man hade läst.
Nu går vuxna (män)niskor snarare och inväntar filmversionen av de serietidningar eller -böcker som de växte upp med. Ett exempel är det enorma förhandsintresset som fanns inför ”Watchmen” i våras.
Om den banbrytande serien var av det slaget att den till och med avhandlades på kultursidorna, är ”G.I. Joe: The rise of cobra” raka motsatsen. För förlagan här är – leksaker!
Små plastgubbar, amerikanska soldater, som först lanserades under 1960-talet och sedan lanserades på nytt på 1980-talet, då tillsammans med fordon, flygplan och annat, här i Sverige under namnet Action force. Har också funnits som serietidning, även om den svenska upplagan var kortlivad, åren 1988-1990.
Leksakerna har samma tillverkare som Transformers, Hasbro, och den här filmen ligger inte långt efter Michael Bays mastodontactionfilmer när det gäller budget. Sådär en miljard kronor, och det syns också på filmduken.
G.I. Joe-teamets specialutbildade elitsoldater bekämpar ondskan runt hela världen, från de centralasiatiska bergen och Egyptens öknar, till Paris och Nordpolen. Och de gör det med en framtidens spion- och militärutrustning som kan utföra saker vi bara kan drömma om. Specialeffekterna och actionscenerna är verkligen maffiga. Mest spektakulärt är ett cirka tjugo minuter långt avsnitt när halva Paris förstörs i samband med att terrorister planerar att spränga Eiffeltornet i luften. Svettigast i sitt slag sedan biljakten i ”Matrix reloaded” (2003).
Är man på det humöret, kan man tycka att allt är för otroligt och barnsligt.
Man kan också plocka fram barnasinnet i sig. Se Channing Tatum som en klassisk serietidningshjälte. Christopher Eccleston som en härligt grym skurk. Tycka att det är kul att Sienna Miller och Rachel Nichols får vara både sexsymboler och tuffa actionbrudar.
Min 10-årige son såg ungefär lika lycklig ut som jag själv var efter att ha sett min första James Bond-film. Jan-Olov Andersson
2009-08-14