Som att se ett snyggt trick

Duplicity


Det är roligt att bli lurad.
  Underhållande kuppfilmer lyckas ofta överraska både publiken och den i filmen som blir snuvad. Som i ”Blåsningen” eller de mer färska ”Ocean’s eleven” och ”Inside man”. Intelligenta intriger där självsäkra kuppmakare tar oss vid handen och visar vad de planerar - men ändå lyckas blåsa oss.
  ”Duplicity” är också finurlig. Möjligtvis för finurlig.
  Vi känner redan från början att vi är ute på ett gungfly där vi inte vet på vilken fot vi kan balansera. Elegant kaxige Clive Owen går fram till svalt undersköna Julia Roberts på ett cocktailparty. De smashar repliker mot varandra som volleys i en Wimbledonfinal. Någon blir bedragen.
  Så där fortsätter det. ”Duplicity”, som betyder dubbelspel/falskhet, rör sig i en värld av spioneri och bedrägerier. Julia Roberts rollfigur kommer från CIA, Clive Owen från brittiska motsvarigheten MI 6. De har varit konkurrenter, men funderar på om de ska jobba ihop och utnyttja sin kunskaper för att svindla till sig pengar inom företagsspioneri.
  Och det finns flera branscher med mycket pengar och elak konkurrens. Tom Wilkinson och Paul Giamatti spelar chefer för varsitt företag i schampoo- och hudkrämsvärlden. De övervakar redan varandras kontor och personal.
  ”Duplicity” hoppar fram och tillbaka i tiden. I nuet är det spioneri i New York, där ett av företagen har en fantastisk ny uppfinning på gång. En produkt vars patent kan skapa miljoninkomster.
  Kan våra spioner komma över formeln?
  I tillbakablickar får vi se Julia Roberts och Clive Owen på olika håll i världen och i olika sorters möten.
  Det är underhållande välspelat och välskrivet av Tony Gilroy som också regisserat. Han gjorde samma sak med ”Michael Clayton”, som var lite rakare att följa. Den hade också en intressantare botten kring korruption och stora företags makt.
  ”Duplicity” är mer som ett trolleritrick i Las Vegas. Snyggt och imponerande, en effektiv förströelse som håller ens uppmärksamhet så länge den pågår.
  Och det slår gnistor mellan Julia Roberts och Clive Owen. De tänder på varandra – men vilken sorts eld det ska sluta i håller nyfikenheten vid liv. Varken de eller vi vet vem man kan lita på.
Jens Peterson
2009-05-29