The reader
Amerikanskt drama av Stephen Daldry, med Kate Winslet, Ralph Fiennes, David Kross m fl.
Egentligen borde det räcka som rekommendation att detta är filmen som Kate Winslet Oscars-belönades för.
Världens just nu kanske bästa skådespelerska skulle i och för sig lika gärna ha kunnat vinna för ”Revolutionary road”, där hon på ett makalöst uttrycksfullt sätt gestaltar alla känslomässiga turer hos en kvinna i ett stormigt äktenskap i det sena 1950-talets USA.
Här är det också, inledningsvis, sent 1950-tal. Winslets rollfigur Anna Schmitz är strax över 30-årsåldern och jobbar som konduktör på en spårvagnslinje i en västtysk småstad. Genom en slump träffar hon 15-årige Michael (David Kross) och de inleder en sexuell relation. Filmtiteln härstammar från att hon tycker om att han läser högt för henne ur kända romaner. Michael har en förmåga att liksom gestalta historierna. Så det blir en vana hos dem: först Michaels högläsning, sedan sex.
De som har läst förlagan, Bernhard Schlinks roman ”Högläsaren”, översatt till ett 40-tal språk och mer känd utomlands än i Sverige, vet förstås vad som händer.
För övriga, tänker jag faktiskt avslöja så lite som möjligt. Filmen blir bättre ju mindre man vet.
Men historien utspelas på flera plan. Under 1960-talet, 1980-talet och 1990-talet, med förgreningar till det förflutna och nazitiden i Tyskland.
Kate Winslet spelar huvudpersonen hela tiden. Gör ett mycket naket och utlämnande porträtt av sin rollfigur, både fysiskt och psykiskt. Få skådespelare tycks vara så ohämmade som Winslet. Hon åldras också mycket trovärdigt.
Då blott 18-årige David Kross övertygar som den unga Michael. Som vuxen – och hyfsat framgångsrik jurist – spelas han av Ralph Fiennes, perfekt som en man som hämmas av att inte ha kunnat frigöra sig från det förflutna.
För det är det som ”The reader” främst handlar om. Hur val man gjort, hur möten man haft, hur hemligheter man burit på, kan prägla ett helt liv. Bruno Ganz och Lena Olins små men viktiga roller har också med val och moral att göra.
En film som berör, skakar om och som man i efterhand kan diskutera hur mycket som helst. Jan-Olov Andersson
2009-04-23