Slumdog millionaire
Regi Danny Boyle, med bl a Dev Patel, Anil Kapoor, Freida Pinto
Greppet är enkelt. Och genialt. En ung man från slummen i Mumbai visar sig vara överraskande allmänbildad när han hamnar i tv-succéen ”Vem vill bli miljonär”. Den indiske programledaren tror att han fuskar. Inte kan en fattig yngling kunna så mycket?
Steg för steg, fråga för fråga, får vi som ser på lära oss varför han känner till de olika svaren. Livets skola.
Det är en fängslande och berörande resa genom en tragisk uppväxt. Först hur han och brodern som små lever med modern i skitig fattigdom. Sedan hur det blir ännu värre.
Många som vill utnyttja barn för olika syften, och ”Slumdog millionaire” är stundtals omskakande och otäck. Den är också väldigt rolig och har en mycket vacker kärlekshistoria mitt i hjärtat.
Manusförfattaren Simon Beaufoy har byggt på romanen ”Vem vill bli miljardär” av Vikas Swarup och gjort en underbar filmberättelse. Han har också skrivit ”Allt eller inget” (”The full Monty”) och ”Miss Pettigrew lives for a day”. Beaufoys manus är värda att hålla ögonen på.
Regissören Danny Boyle berättar med energi och entusiasm. Här finns ett tempo och några bilder som påminner om hans genombrott ”Trainspotting”, och till och med en liten rolig glimt från Skottland när huvudpersonen jobbar med telefonservice.
Det är fascinerande att se hur olika Boyles filmer är. ”The beach” och ”28 dagar senare” har helt annan stämning, men genomgående finns hans berättarglädje och visuella lekfullhet.
”Slumdog millionaire” dansar fram på bioduken, oupphörligt fascinerande, hela tiden oförutsägbar. Även när den visar bekanta indiska miljöer som Taj Mahal ser vi det från en ny vinkel.
Och i rytmen ingår också musiken som förstärker och fördjupar, en färgstark mix av traditionellt och dagsfärskt. En viktig del av filmens puls.
”Slumdog millionaire” är i grunden en gammaldags godhjärtad romantisk berättelse, som kunde skrivits av Charles Dickens eller filmats av Frank Capra. Men klädd på ett sätt vi aldrig sett förr.
Här finns förfärliga scener när barn ska vanställas för att bli tiggare åt organiserade brottslingar. Här finns hjärtesorg och smärta. Men man vacklar ändå ut ur biosalongen upplyft, efter ett skamlöst ösregn av olika känslostormar.
Så ser filmmagi ut. Jens Peterson
2009-03-07