Revolutionary road
Drama av Sam Mendes med Kate Winslet, Leonardo DiCaprio, Michael Shannon m fl
Richard Yates “Revolutionary road” kom ut 1961, men jag var knappast ensam om att läsa den (eller ens höra talas om den) förrän först i fjol. I och med nyutgåvan och den kommande filmatiseringen – Kate och Leo skulle ju återförenas! – var det fler som upptäckte en mästerlig författare med en fantastisk blick för hur människor fungerar och beter sig. Han skrev ofta galghumoristiskt, alltid exakt, perfekt formulerat och obehagligt sant. Ångest och ensamhet ligger tung över sidorna.
I centrum av hans verk står människor som vill snabbare, bättre, fortare och mer. De längtar alla efter något annat eller har idéer om hur de skulle vilja vara, men glider långsamt ifrån sina mål. Så långsamt att de efteråt inte riktigt vet hur det gått till.
I ”Revolutionary road” är det 50-tal och paret April och Frank Wheeler har fastnat i förorten. April och de två barnen mellan hemmets väggar, Frank på kontorsjobbet som egentligen var tänkt att vara tillfälligt. De röker, dricker cocktails, umgås regelbundet med ett annat par och pratar om hur annorlunda de är jämfört med de konforma grannarna. När sedan April plötsligt föreslår att hon och Frank ska flytta till Paris går saker och ting inte deras väg.
Det är så lätt att peka på brister i en film, och så svårt att formulera exakt vad det är som får en att knockas ur strumporna, kippa efter andan och få hjärtat fullständigt utslitet ur kroppen –– men ändå känna att man varit med om något fantastiskt. Jag försöker: Sam Mendes har fångat precis allt det som jag kände, tänkte och såg framför mig när jag läste boken. Självklart handlar det om en del förenklingar när en historia ska komprimeras till två timmar film, men i allt väsentligt har Mendes och manusförfattaren Justin Haythe lyckats. Allt det som låg och lurade mellan raderna i novellen finns i och mellan bilderna – vilka bilder! vilket foto! vilken scenografi! – och tillsammans med Kate Winslet och Leonardo DiCaprios magiska spel blir filmen inget mindre än... perfekt. Styrkan i Winslets/Aprils handlingskraft, mod, och senare, desperation är magnifik. Se! Emma Gray Munthe
2009-01-30