Happy-go-lucky
Regi Mike Leigh, med bl a Sally Hawkins och Eddie Marsan.
I de första bilderna cyklar Poppy genom London. En positiv människa som utstrålar livsglädje och hon tar oss med på en fantastisk resa. Vi ser henne i olika möten men det dröjer ett tag innan vi riktigt ser Poppy. Mike Leigh visar lager efter lager av en sprudlande person. Irriterande eller oemotståndlig?
Bilden ändras.
Det är raffinerat gjort, och vi som tittar kan fundera över hur lätt det är att dra snabba slutsaser om andra. Och hur fel det kan bli.
Poppy med vänninorna. Poppy på jobbet. Poppy på en kurs i flamenco, ledd av en temperamentsfylld spanjorska i några av filmens roligaste scener.
Den där cykeln Poppy gör entré på försvinner och hon bestämmer sig för att skaffa körkort. På det viset möter hon körläraren Scott (Eddie Marsan), en bitter man som skyller all sin olycka på omvärlden och dystert söker sig till olika konspirationsteorier.
Han har mycket bestämda åsikter om hur man ska lära sig köra bil och försöker banka in regler i den bohemiska Poppy. Men hon ser mest roat på hur han försöker få henne att gasa och bromsa i mer förnuftiga skor. Det blir många underhållande krockar inne i bilen medan Scott blir allt argare.
För att vara Mike Leigh är det en lättsam och uppsluppen film som bärs av en tilltro till det goda i människor. Men det finns flera mörka stråk i bilden. Scott och Poppys oförmåga att förstå den andre blir till sist mer deprimerande än komisk. På jobbet möter Poppy en socialarbetare sedan hon upptäckt ett barn som farit illa. I en märklig sekvens vandrar hon orädd mitt i natten i ett öde område och stöter på en hemlös man som kastar ur sig obegripliga fraser. Men Poppy förstår.
Mike Leigh fortsätter att skildra ett vardagligt Storbritannien och människor som kämpar för att få livet att gå ihop. Sally Hawkins, som är självlysande bra i huvudrollen, var med i Leighs mer mörka ”Vera Drake” och ”All or nothing”. Det var mindre roller - här tar hon tillvara chansen och gör den färgstarka Poppy till en av filmårets starkaste personligheter.
Ett minnesvärt genombrott.Jens Peterson Jens Peterson
2008-11-27