Flyga drake
Vänskap, svek och försoning
Amir och Hassan är bästa vänner, trots att de lever helt olika liv i Kabul. Amir är rikemansson, Hassan är hans tjänare. När Amir blir retad ställer Hassan alltid upp och försvarar honom, när de flyger drake tillsammans är de ett oslagbart team. (Och som de flyger drake! Jag hade ingen aning om att det kunde vara en så fantastisk sport att titta på!) Decennier senare, när krig och förstörelse drabbat Afghanistan i flera omgångar, möts deras vägar – på sätt och vis – igen.
Filmen bygger på Khaled Hosseinis bästsäljande bok med samma namn och tar upp stora ämnen som svek och lojalitet – och hur elak och självisk känslan av skuld, litenhet och feghet kan göra en människa. Men också, försoning. Trots att jag inte läst boken ger filmen mig en lätt redovisande känsla, och kanske kan jag tycka att historien är tillräckligt stark i sig själv för att behöva den emellanåt rätt smetiga musikmattan. Trots den är ”Flyga drake” för det mesta rörande och stark utan att hänge sig åt sentimentalitet. Tvärtom tar filmen upp riktigt tunga ämnen – förutom ovan nämnda t ex barnvåldtäkt och en fotbollsmatch där en kvinna stenas i pausen – utan att leverera någon lösning, eller egentlig förlösning.
När filmen är slut är det inte alls en skönt Hollywoodsk känsla av att allt ordnat sig. Filmen lämnar tvärtom en hel del frågor efter sig: Hur blir en människa som sett och varit med om de händelser filmens karaktärer varit? Hur många generationer påverkas? När tar det slut? Emma Gray Munthe
2008-03-27