Snyggt - men det räcker inte
Iskariot
När det ska tyckas till lite allmänt om tillståndet i svensk film, är det inte sällan som de serieproducerade Beck- och Wallander-deckarna får agera hackkycklingar som roten till allt ont.
Om man mer närgånget granskar svenska thrillers, så håller faktiskt dessa rätt snabbt tillverkade filmer – både när det gäller spänning och trovärdigheten i skildringen av buset – en betydligt högre lägstanivå än många andra svenska filmer i genren.
Som ”Iskariot”. En film jag hade stora förväntningar på, efter Miko Lazics både form- och innehållsmässigt övertygande debut ”Made in Yugoslavia” häromåret.
Allra största bristen här tror jag i och för sig fanns redan på manusstadiet. Historien är ett rätt så hopplöst hopkok av klichéer. Det handlar om två bröder där en har blivit framgångsrik läkare (Jacob Ericksson) med fin villa, fru (Helena af Sandeberg) och barn och en har blivit knarkande småfifflare (Gustaf Skarsgård). När den sistnämnda hamnar i skuld till en maffiaboss (Michael Nyqvist), hamnar alla inblandade i en ond spiral av våld.
Ingen skugga faller över skådespelarna och filmen har ett snyggt genomtänkt bildspråk. Men vissa scener och replikskiften känns helt hopplösa. Det finns ingen rytm eller riktig nerv i berättandet, trots att filmen är ovanligt kort trampar den stundtals vatten. Några scener är övertydliga, andra leder ingenstans. Man anar en film som både klippts om och klippts ned i ett försök att rädda helheten.
Och då titeln ändå är helt obegriplig (se även krönika på nästa sida), så kunde filmen, med tanke på all produktplacering, lika gärna ha hetat ”Mercedes-Benz”… Jan-Olov Andersson
2008-03-06