Guldkompassen
Amerikansk science fiction av Chris Weitz, med Dakota Blue Richards, Nicole Kidman, Daniel Craig, Eva Green, Sam Elliott m fl.
Ett häftigt äventyr.
Början på en serie, ungefär som Harry Potter eller ”Sagan om ringen”. Det betyder också samma problem. Här finns mycket att förklara.
Philip Pullmans tre böcker ”Den mörka materian” har 11-åriga Lyra som huvudperson. Hon lever i en parallell värld till vår. En del är sig likt, men människor har inte sin själv inombords utan den vandrar bredvid, en daimon som serut som ett djur. Hos barn ändrar daimonen form eftersom de inte är fast i sin form.
Detta vill dock det styrande, onda, Magisteriet ändra på. Fattiga barn rövas bort. Det görs experiment vid Svalbard. Lyra har speciella egenskapar och får snart tillgång till den unika Guldkompassen, en alethiometer som kan förutse saker och avslöja vad människor varit med om.
Allt detta förklarar filmen snabbt och effektivt. Nästan för snabbt. Viktiga personer som Lyras farbror lord Asriel (Daniel Craig) och den mäktiga fru Coulter (Nicole Kidman) dyker upp i inledningen vid Lyras skola. Efter en spännande flykt rör sig intrigen norrut mot Nordpolen. Där finns isbjörnar som pratar och är fruktade soldater. Där finns häxor som är goda, den viktigaste av dem spelas av Eva Green.
Filmens fördel är att den snabbt visar det som kan kräva många ord att beskrivai text. När människor dör så försvinner deras daimon i ett gyllene fyrverkeri av stoft. Barnvänligare filmbilder än blod.
För oss som läst Pullmans böcker är det lätt att hänga med, men det går undan när filmmakarna både vill förklara och hålla spänningen vid liv. Filmen hade nog blivit bättre om den varit lite längre. Den lider också av att bara berätta en del av historien. ”Guldkompassen”är bara starten på en spännande historia, och när hjältarna flyger iväg i en luftballong finns mycket kvar att berätta. Jens Peterson
2007-12-07