Death Proof

Exploitationhyllning av Quentin Tarantino med Zoë Bell, Rosario Dawson, Kurt Russel m fl


I USA gick “Grindhouse” upp i sin originalform och man fick två filmer för priset av en: Quentin Tarantinos “Death Proof” och Robert Rodriguez “Terror Planet”. Eftersom man ansett att vi inte haft samma dubbelfilmstradition i Europa (och får man anta, för att filmen gick betydligt sämre än väntat i USA) släpper man dem här separat. Vad gäller “Death Proof” får vi istället en tjugo minuter längre version. Jag hade hellre sett den kortare versionen, nu blir det tyvärr lite segt och väl Tarantino-pladdrigt emellanåt. Även “Death Proof” är uppdelad i två delar: En sleazefilm där haschrökande no-bullshit-brudar sensationellt slaktas - i det här fallet av Stuntman Mike som använder sin “dödssäkrade” bil som vapen. Den andra delen är en hyllning till kultiga hämnarfilmer, som t ex svenska “Thriller”, och Mike bråkar med några kvinnor han inte skulle bråkat med. Om jag har svårt för temat i den förra, är jag desto mer förtjust i det senare.
  Intrycket är alltså ojämnt. Om vissa delar är sega, om skådespeleri och dialog inte alls är helt hundra på alla ställen, är det andra saker som väger upp. Med råge. 1) Stora delar av filmen är det snyggaste Tarantino gjort. Han har fotat själv, och det är en mästerlig stilövning! 2) Soundtracket är fantastiskt! 3) De sista tjugo, hämndskälvande minuterna fick mig att vilja ställa mig upp i salongen och skrika och veva med armarna, jag kunde inte sluta galenskratta och gråta för att det var Så. Jävla. Bra! Tarantino är med den här, “Kill Bill 1” och “Jackie Brown” en av vår tids största leverantörer av coola brudar på duk.
Emma Gray Munthe
2007-06-01