Den bästa av mödrar
Finsk-svenskt DRAMA av Klaus Härö, med Maria Lundqvist, Michael Nyqvist, Topi Majaniemi, Brasse Brännström m fl.
Man kan vädja till biopublikens känslor genom att dra på med stråkar och allra värsta Hollywood-sentimentaliteten. Eller berätta rakt-på-sak och avskalat. Som finske regissören Klaus Härö, som har en förmåga att gå rakt på kärnan i historien.
Under vinter- och fortsättningskriget 1939–1944 evakuerades över 70000 finska barn till Sverige. Det här är historien om ett av dem, 9-årige Eero (Topi Majaniemi).
Största delen av historien rullas upp i återblickar och utspelas i 1940-talets Skåne. En gammal och trött Eero (Esko Salminen) ser tillbaka på sitt liv och försöker försonas med sitt öde, hur han som 9-åring skickades iväg till en svensk lantbrukarfamilj när mamman (Marjaana Maijala) var helt nedbruten av sorg efter makens död.
Livet i Sverige blir allt annat än enkelt. Ny miljö, nytt språk, nya människor. Michael Nyqvist är en stadig bonde, men detta är Maria Lundqvists film.
Hade lite grann tröttnat på hennes lustiga figurer, typ i ”Allsång på Skansen”, när hon här bevisar att hon framför allt är en dramatisk skådespelerska av högsta klass. Hennes lantbrukarhustru Signe är ett oförglömligt kvinnoporträtt. Signe bär på en stor sorg och har därför svårt att älska det nya barnet i familjen. Och under några år tillstöter fler saker, som gör att det stackars rotlösa krigsbarnet till sist varken vet ut eller in. Har han två mödrar? Eller ingen alls?
Ha näsduken i beredskap, för det här är en sorgsen historia som berör och engagerar som få andra. Och den är Finlands Oscars-bidrag, så Josef Fares ”Zozo” har åtminstone en film före sig i kön för att bli en av de fem som i vårens kamp om titeln bästa icke-engelskspråkiga film. Jan-Olov Andersson
2005-11-04