Crash

Amerikanskt drama av Paul Haggis, med bl a Don Cheadle, Thandie Newton, Sandra Bullock, Matt Dillon, Terrence Howard, Ryan Phillipe, Jennifer Esposito, Larenz Tate, Michael Pena och Bahaar Somekh.


Alla är arga. Alla är rädda. Alla har fördomar mot de andra. Svarta och vita, kineser, mexikaner, irakier och thailändare, fattiga och rika, poliser och politiker.
  Det Los Angeles vi ser i ”Crash” är ingen smältdegel där människor från olika kulturer utbyter erfarenheter. Det är krock efter krock av missuppfattningar och fördomar, och alltför ofta är någon beredd att avlossa ett vapen. Filmen blottlägger ett delat USA, på samma sätt som katastrofen i New Orleans visar upp klyftan mellan fattiga och rika.
  ”Crash” är uppbyggd som ”Short cuts” och ”Magnolia”, och är lika sevärd som dem. Den följer åtta par vars öden stöter ihop i en mycket skickligt skriven väv. Regidebut på bio för manusförfattaren och tv-veteranen Paul Haggis (”Million dollar baby”) som gjort en av årets bästa filmer.
  Första delen av filmen bygger upp oron med konfrontationer – människor som inte vill lyssna eller förstå, människor som tar ut sin ilska över en person på en annan. Vapen osäkras. Det känns att någon kommer att dö.
  Just när vi tror att vi förstår bilden av personerna i ”Crash” så skiftar den.
  Några som visade sina värsta sidor har andra egenskaper. En man som gjorde ett vidrigt övergrepp kan bli en hjälte. Den vi sett som klok och sansad kan säga något föraktfullt.
  En ensemble med bara bra skådespelare. Matt Dillon som polis, Sandra Bullock som bitter hustru till distriktsåklagaren Brendan Fraser, den utmärkte Don Cheadle som mordutredare och Thandie Newton och Terrence Howard som ett lyckligt par som förnedras och glider isär.
  Ett manus med repliker som tål att citeras och en intrig som vågar låta ödet utföra mirakulösa krockar.
  Det finns inga sidor, bara människor. Det kan verka svårt att se dem när man bara ser hudfärg eller frisyr och hör brytningar utan att höra vad människor säger. Det kan vara svårt att se. Men i ”Crash” syns allt.
Jens Peterson
2005-09-09