Zozo
Svenskt drama i regi av Josef Fares, med bl a Imad Creidi, Antoinette Turk, Carmen Lebbos, Elias Gergi och Viktor Axelsson.
Josef Fares har gjort sin bästa film. Hittills.
Lika mustig som hans tidigare publiksuccéer och bitvis kul. Men framförallt gripande om en pojke i bombernas Beirut och hans möte med den svenska ovänligheten.
”Jalla! Jalla” och ”Kopps” är roliga filmer som visade att Josef Fares är en begåvad berättare med en flödande fantasi för bilder och ett hjärta öppet för lekfulla infall.
Lekfullheten och ögat för mänskliga knasigheter finns kvar i ”Zozo”. Men den skär djupare och berör mer. Josef Fares har grävt i sitt eget förflutna och sina egna känslor. Zozo är smeknamnet för Josef.
Det börjar hos en 11-årig pojke i Libanon, i ett Beirut där bomberna faller och militärer skjuter. Familjen drömmer om att flytta till farmor och farfar i Sverige. Det fredliga paradiset i norr där husen är hela. Men när Zozo väl ska försöka leva bland svenskarna är det inte så idylliskt. Han blir mobbad i skolan och fega förtryckare vill inte släppa in honom i gemenskapen.
Det är Josef Fares egna smärtor som ger nerv åt ”Zozo” och han har en utmärkt huvudperson i Imad Creidi. Drygt halva filmen utspelas i Beirut där Zozo har drömmen om Sverige som skydd mot omvärldens fasor. Han hittar en kyckling och pratar med den om sina rädslor. Kycklingen svarar, i några sekvenser som är typiskt fareska.
När han kommer till Sverige har han farfar som mentor. Ett äldre original modell pappan i ”Jalla! Jalla!”, en filosof som ger livsråd i vilda västern och kung fu-skolan.
Josef Fares har ett bra gehör för människors möten, unga och gamla. Han har en humor och ett humör som är alldeles eget. Jens Peterson
2005-09-02