Kill Bill: Vol. 1
Amerikansk action i regi av Quentin Tarantino, med Uma Thurman, Lucy Liu, Vivica A. Fox, Daryl Hannah, Michael Madsen, Sonny Chiba m fl.
Han förändrade filmbranschen, på gott och ont. De smarta, spännande, roliga, ironiska och stilbildande filmdeckarna "De hänsynslösa" (1992) och "Pulp fiction" (1994) har inspirerat till hundratals hårdkokta B-thrillers, de flesta ganska värdelösa.
Så det känns lite trist att när Quentin Tarantino nu har gjort sin första film på sex år, har han ironiskt nog själv blivit en härmapa.
Han har rotat fram sina favoritscener i de mer eller mindre okända martial arts-filmer han såg när han jobbade i en videobutik och sedan återskapat dem på ett så häftigt sätt som möjligt. Runt dessa scener har han byggt en intrig av enklast tänkbara slag. The Bride (Uma Thurman) blir nästan mördad på sin bröllopsdag. Efter att ha legat i koma i fyra år, vaknar hon upp och beslutar sig för att hämnas på medlemmarna i The Deadly Viper Assassination Squad.
Några av dem gör hon upp med i den här filmen, de andra möter hon i uppföljaren som har premiär i vår.
Det är en film som nästan kokar över av idéer; Hongkong-action, martial arts-strider, spaghettivästern-musik, coola och udda gamla poplåtar, färg och svartvitt, ett tecknat avsnitt i japansk animé-stil och massor av blod. Extremt mycket blod, faktiskt. Det huggs av armar, ben och huvuden och blodet sprutar mest hela tiden. Ibland blir det nästan som "Crouching tiger, hidden dragon" - fast som om Monty Python-gänget hade gjort den.
Filmens längsta scen är nästan ett plagiat av den scen i just Ang Lees film när Zhang Ziyi ensam kämpar mot ett hundratal motståndare på en restaurang, fast här är det Uma Thurman som svingar sitt svärd.
Jag är kluven till filmen. Allt våld blir lite tjatigt och filmen har en kylig ton. En förälder hade aldrig någonsin hittat på inledningsscenen, där ett barn blir vittne till ett slagsmål på liv och död med sin mamma.
Samtidigt är det häftigt, coolt och underhållande. Man vill se fortsättningen. Fast allra mest önskar åtminstone jag att en så briljant filmregissör som Tarantino hittar något lite väsentligare att berätta om. Jan-Olov Andersson
2003-12-05