Collateral damage
Amerikansk action av Andrew Davis, med Arnold Schwarzenegger, John Leguizamo, John Turturro m fl.
Filmtiteln är ett uttryck för de människor som icke är måltavlor men som ändå skadas eller dödas vid terroristattacker.
I det här fallet är det hustrun och barnet till en brandman (Arnold Schwarzenegger), som båda omkommer när gerillan i Colombia spränger landets konsulat i Los Angeles i luften.
Men även filmen i sig blev faktiskt drabbad.
USA-premiären sköts upp då det ansågs finnas lite väl många paralleller med attacken mot World Trade Center 11 september i fjol. Även här är det terrorister som tjänar pengar på knarkhandel, som vill skada amerikanska intressen och människor, som planerar att blåsa en skyskrapa i luften och som håller brandtal på videokassetter om amerikaners naiva och överlägsna inställning till omvärlden.
Inga djupsinnigheter, direkt, men det låg kanske lite väl nära den amerikanska biopublikens verklighet.
Nu vore det fel att anklaga filmmakarna för något de inte gärna kunde veta i förväg. Ser man filmen för vad den är – en rätt traditionell Arnold-action – så är den varken bättre eller sämre än väntat.
När CIA, med en lite halvskum agent (Elias Koteas) i spetsen, inte verkar vilja ta tag i jakten på terroristen El Lobo (Cliff Curtis), förvandlas ansiktet på Arnolds brandman snabbt från sorgset till hämndlystet. Han drar till Colombia, där varenda människa utom en vacker mamma (Francesca Neri, från ”Hannibal”), verkar vilja ta kål på honom.
Kampen mot terroristerna fortsätter sedan i USA.
Regissören Andrew Davis (”Jagad”) är bra på tempo och action och repliker som ”Let’s do it” och ”I will kill you” kan till och med Arnold leverera med viss trovärdighet.
Korkat, men aldrig särskilt tråkigt, underhållningsvåld. Jan-Olov Andersson
2002-06-14