När solen står som högst
Vietnamesisk-franskt drama i regi av Tran Ahn Hung, med bl a Tran Nu Yen Khe, Nguyen Nhu Quynh, Le Khanh och Ngo Quang Hai.
En månad i Hanoi.
Fyra syskon och deras kärleksliv, en lågmäld berättelse med upprepningar och en förströdd ton som sakta snirklar sig fram mot kärnan.
Tran Ahn Hung är en skicklig bildberättare. Om ”Doften av grön papaya” var en grön film och ”Cyclo” blå går ”När solen står som högst” i varmare färger, den gula hettan och den röda kärleken.
I första scenen möter vi en 23-årig kvinna och hennes storebror. De delar lägenhet och är på väg till sina äldre systrars restaurang för en minnesmåltid. Ett sakta uppvaknande, en scen som återkommer med små variationer. Utanför brusar naturen och Hanoi, på stereon sjunger Lou Reed.
Allt är inte riktigt vad det förväntas vara.
Gradvis får vi veta mer om huvudpersonerna, men de har hemligheter också för varandra. De söker sanningen om sina föräldrars kärleksliv, men brottas själva med otrohet och dåligt samvete, med kärleksbrist och längtan efter den rätte.
En mycket lugn och mycket vacker film. En av männen är författare, en annan fotograf och systrarnas bror skådespelare. Men vi möter dem mellan skapandet, i vila, i väntan, i funderingar.
En märkvärdig, suggestiv film av en alltid sevärd filmare. Jens Peterson
2000-11-17