Mor och son

Ryskt drama i regi av Alexandr Sokurov, med Aleksej Ananishnov och Gudrun Geyer.


En mor och en son. De bor ensamma i ett stenhus på landet i en folktom bygd. Modern är mycket sjuk och sonen sköter om henne med öm hand.
  När hon vill komma ut i friska luften bär han henne i sina armar genom landskapet. Han läser gamla vykort för henne. Genom de få raderna på korten och några enstaka repliker får vi en vag beskrivning av det förgångna.
  Regissören Alexandr Sokurov har i sina miljöskildringar varit inspirerad av den tyska romantiken inom konsten. Främst är det konstnären Caspar David Friedrich som fått låna ut sina landskap. Varje bild är som ett tavelmotiv att försjunka i.
  Trots de slående vackra naturskild-ringarna är scenerna instängda, nästan kvävande.
  Den döende moderns ansträngda andetag bygger på denna känsla. Men även då sonen själv vandrar omkring i omgivningarna är han isolerad. Tåget som åker genom fältet, ljudet av ett flygplan i luften, ett stort skepp på det öppna vattnet, de står för en längtan men innebär ingen befrielse.
  Sonen har en inneboende dubbelhet, han älskar sin mor samtidigt som han vill bort. Hans begär efter ett eget liv är lika stor som hans önskan att modern ska leva vidare.
  Det är en vacker film om det
  nära förhållandet mellan mor och son, med ett tänkvärt tema. Den visar den eviga oron för att förlora den ohöljda beskyddande kärlek som både modern och sonen ger varandra.
Chi An Gramfors
1999-05-07