Vägen ut
Svensk komedi i regi av Daniel Lind Lagerlöf, med bl a Björn Kjellman, Viveka Seldahl, Peter Haber, Michael Nyqvist, Thomas Hanzon och Jan Myrbrand.
”Vägen ut” är ett litet mirakel.
Filmen lyckas både vara underhållande och allvarlig. Komisk när den skildrar skådespelaren Björn Kjellmans försök att få hårt kriminellt belastade fångar att spela teater. Och övertygande i sin bild av hårdheten på fängelser.
Thomas Hanzon är obehagligt skicklig som internernas grymme ledare, Michael Nyqvist mycket bra som en av aktörerna i fångarnas pjäs, Oliver Loftéen trovärdig som en ung nykomling som bollas som en pant mellan fängelsets olika grupper.
Det är rakt igenom en välbesatt film och Peter Haber som fångvaktare och Viveka Seldahl som fängelsechef ger perfekt kropp åt den svenska byråkratins tröghet.
”Vägen ut” inleds på Södra teatern i Stockholm där Björn Kjellmans rollfigur spelar springa-i-dörrar-fars. Efter en konflikt med producenten hamnar han på arbetsförmedlingen med sin dröm att regissera en pjäs. Han tar en tjänst som fritidsledare på Kumla-anstalten för att han tror att fångarna vill spela teater. Så småningom dyker några frivilliga upp – men de ser det enbart som en chans att rymma.
Under tiden ska Kriminalvårdsstyrelsens olika instanser övertygas om det vettiga i försöket.
Det är en skruvad historia, men det känns som att de här människorna finns. ”Vägen ut” tål att nämnas i samma andetag som brittiska komedier som ”Allt eller inget” och ”Brassed off”, humor i en hård social miljö.
Och så långsökt är inte ”Vägen ut”. Samtidigt som den premiärvisades på Göteborgs filmfestival var det teaterpremiär för Lars Noréns drama skrivet tillsammans med tre långtidsdömda som själva spelade med.
Så ”Vägen ut” ligger nog i tiden. Även om skratten och lekfullheten kommer lättare på bio än ute i verkligheten.
1999-02-19