Truman show
Amerikansk komedi av Peter Weir, med Jim Carrey, Laura Linney, Ed Harris, Natascha McElhone m fl.
Tv-kanalernas verklighetssåpor blir fler och fler. över två miljoner människor följer "Expedition: Robinson" varje lördagskväll. Så "Truman show", Peter Weirs mediasatir, kunde knappast ha varit mer rätt i tiden.
Truman Burbank (Jim Carrey) bor i Seahaven, en idyllisk småstad där husen är vackra och grannarna hälsar godmorgon med ett ständigt leende på läpparna. Han har ett hyfsat jobb på ett försäkringsbolag och en vacker blond hustru (Laura Linney). Att hon ofta beskriver livsmedel och köksredskap som om hon var med i en reklamfilm, reflekterar han inte ens över. Livet bara rullar på, i inkörda spår. Många människor lever så. Accepterar världen som den är.
Vad Truman Burbank inte har förstått, är att hela hans liv är en dygnet runt-såpa, direktsänd runt hela världen!
Tv-producenten Christof (Ed Harris, ruggigt obehaglig!) engagerade Truman redan som bäbis. Seahaven är egentligen världens största tv-studio. Alla människor som Truman möter, inklusive hustrun, är skådespelare. Hennes och andra människors ovanligt detaljerade beskrivningar av prylar, maträtter etc är bara produktplacering.
Det som driver filmen är naturligtvis Trumans upptäckt att något är fel. Och hur han ska bära sig åt för att få sitt liv tillbaka?
"Truman show" är en smart film. Uttänkt in i minsta detalj. Från placeringen av alla tv-kameror som följer Trumans liv, till de fobier man har uppfostrat honom med, något som gjort att han t ex aldrig ens funderat på att lämna Seahaven för en semestertripp.
Men "Truman show" är också renodlad komedi, där Carrey får utlopp för sitt högenergiska kroppsspråk och gummiansiktet, och samtidigt en film fylld av starka känslor; det är lätt att tycka om Truman Burbank av ungefär samma skäl som man fattade sympati för Forrest Gump.
En stor film, gjord med både hjärna och hjärta! Jan-Olov Andersson
1998-11-06