Fucking Åmål

Svensk komedi av Lukas Moodysson, med Alexandra Dahlström, Rebecca Liljeberg m fl.


För alla i min generation är Roy Anderssons ”En kärlekshistoria” (1970) den självklara klassikern bland tonårsfilmer.
  Lukas Moodyssons debutfilm ”Fucking Åmål” har stora möjligheter att få samma stämpel hos dagens ungdomar.
  Alltihop utspelas i en svensk småstad. Huvudpersonerna är några ungdomar kring 15-strecket: Tuffa Elin (Alexandra Dahlström) som hånglat med många killar men aldrig legat med någon. Hennes mer mogna storasyster Jessica (Erica Carlson) och pojk-vännen Markus (Stefan Hörberg), tuffast i sta’n, bra i idrott, men i övrigt tom i bollen. Hans kompis Johan (Mathias Rust), gängets blyga mes. Och så Agnes (Rebecca Liljeberg), som hamnat lite utanför tjejernas kompisgäng.
  Det handlar om att vara så kär att man nästan spricker. Att känna sig ensammast i hela världen. Att inte våga stöta på den man tycker om. Och att bo i ”fucking-jävla-kuk-Åmål” dit, som Elin konstaterar, senaste modet, senaste trenden, inte kommer förrän den är hopplöst ute. Åtminstone enligt VeckoRevyn.
  Lite sex, tafatta försök till drugs, lite mer rock’n’roll och fylla.
  Bortsett från att en av filmens kärlekshistorier känns lite långsökt, träffar Lukas Moodysson rätt överallt: I humorn, vi får skratta ofta och alltid med huvudpersonerna. I tidsskildringen; tjejerna använder Robyn-parfym, killarna har mobiltelefoner som kukförlängare. I dialogen, oftast så på kornet realistisk att man nästan känner sig som en ful gubbe som smygtittar in i tjejernas tonårsrum. I personteckningen, även föräldrarna har här mänskliga drag, ovanligt i ungdomsfilmer.
  Och medan alla de unga skådespelarna är mycket bra, är Alexandra Dahlströms och Rebecca Liljebergs truliga utstrålning och samspel sensationellt trovärdigt.
  En fucking skitbra film!
Jan-Olov Andersson
1998-10-23