Ballader, ballader och åter ballader.
Ingen annan gör soul på svenska med lika utstuderat pricksäkra texter om kärlek, ofta kraschad och svart, som Mauro Scocco.
Ingen sjunger bättre.
Men en viss mättnad på kärleksballader kan ändå infinna sig. Även när Scocco, den mest slipade vi har på att inte trampa snett i den här ursvåra genren, är i farten.
Numera rör sig Scocco allt som oftast i ett minimalistiskt ljudlandskap, påverkad av R. Kelly och andra amerikanska soulartister. Arren är avskalade och enkla men letar sig ändå raka vägen in i hjärtat.
Det finns egentligen bara några få låtar på "Godmorgon Sverige" som bryter soulballad-dominansen, utan att på något vis vara rena danslåtar.
"Tillbaks till kärleken" inleder plattan, med läckert, vass funkbas. Inte dum alls. "För sista gången" (med text av Plura) har skivans läckraste refräng, där Scocco körar bakom sig själv. En klar favorit.
En annan låt som avviker (obs! positivt) från den vanliga trallen är "Bilder av dom vi var". I den kompas Scocco varsamt av Esbörn Svensson Trio. Bara flygel, kontrabas och trummor bakom Scoccos lätt Chet Baker-färgade, viskande röst.
Jazz i stället för soul - och det funkar.
Lite mer variation skulle inte ha skadat. Men missförstå mig inte, "Godmorgon Sverige" är verkligen ingen dålig skiva.
Den är, faktiskt, helt okej för mig.