”Eine Richtung/Ein Gefühl/Aus Fleisch und Blut/Ein Kollektiv”
I signaturmelodin ”Rammlied” jämförs den tyska effektivitetsenheten sig med en urkraft som drar åt samma håll. Vilket är ungefär lika sant som att sextettens sjätte studioutgåva är en homogen samling låtar.
För lika säkert som att medlemmarna i aktuella intervjuer har luftat missnöje över samarbetssvårigheter och ett framkompromissat resultat, lika sant är konstaterandet att ”Liebe ist für alle da” är en väldigt ojämn skapelse.
Inspelningsbesök i såväl Berlin som Los Angeles och San Francisco har mynnat ut i en brokig skara sånger som vajar mellan aningen pekoralt (”Frühling in Paris”), tramsigt (”Pussy”), ryggradsmässigt framlagt (”Mehr”) – och maskinell explosionsrock. ”Rammlied” och ”B********” är snyggt orkestrerad Wagner-prakt verkställda av ett hårdrockshungrigt Laibach. ”Waidmanns heil” hissar segel som en saltstänkt kusin till ”Feuer frei!” och Josef Fritzl-inspirerade ”Wiener Blut” stänger källardörren om ett nattsvart och klaustrofobiskt elände som känns längs hela ryggraden.
Ett välkomnat avstamp i den kreativt mest fruktbara perioden runt ”Sehnsucht” och ”Mutter” blir därför mest en förlängning av de mer habila syskonskivorna ”Reise, reise” och ”Rosenrot”. Det är omöjligt att inte gilla skivan som sådan, men också väldigt svårt att förbehållslöst beundra den.
”En Weg/Ein Ziel/Ein Motiv”, mässar Rammstein.
Och det finns tydligen en väg, ett mål och ett motiv.
Tråkigt bara att Rammstein alltför ofta kompromissar sig fram till slutdestinationen.
Bästa spår: ”Wiener Blut”.