När det pratas om det svåra andra, tredje eller fjärde albumet kan det ibland låta som att skivorna före och efter den tredje är lätta att göra. Det finns förmodligen inga lätta skivor.
Rimligen borde det bara bli svårare och svårare att göra ny musik och spela in den.
Anders Wendin tycks hittills inte ha lidit av detta. De tidigare tre Moneybrother-plattorna och coverplattan under namnet Pengabrorsan hör till den svenska 00-talsrockens mest inspirerande albumsviter.
Men inför ”Real control” kände han att något måste rivas ned och vädras ut, för att han inte skulle riskera att stelna i en kliché. Wendin gjorde sig av med de två förmodligen viktigaste musikerna i bandet – Gustaf Bendt och Patrik Andersson, som dock är med och körar på skivan – och bestämde sig för att jobba med tre olika producenter.
Samt, tycks det, gå tillbaka till sina rötter. Soundet här är ganska avskalat och rakt på och det var länge sedan jag tänkte så här ofta på hans tidigare band, skapunkplutonen Monster.
Varken Jari Haapalainen, Björn Yttling eller ens forne Monster-medlemmen Christoffer Roth har på något sätt producerat in Wendin i baktaktshörnet – det här handlar fortfarande främst om rock med tjock soulbotten – men de värsta Springsteen-ångorna är skingrade.
Framför en delvis ny samling musiker rapporterar Moneybrother än en gång från kärlekens slagfält där striderna är blodiga och vinnarna få. Wendin är som vanligt väldigt bra på att få text, melodi och arrangemang att sponsra samma känslor. Låtarna – en dynamisk blandning av stråksmäktande soulballader, blå discorock och furiöst skenande powerpopstänkare – känns verkligen som tjocka streck under talande titlar som ”Born under a bad sign”, ”Feel like hurting somebody” och den lysande ”We die only once (and for such a long time)”.
Wendin visar upp berömvärt nytänkande på ”Real control”. Men möjligen är det valet av tre producenter som splittrar helheten, möjligen borde ännu mer radikala grepp ha tagits till, kanske är låtarna lite för ofta snarare habilt Moneybrother-bra än helt överväldigande. För något litet magiskt som inte minst fanns på de två första albumen saknas här.
Artist: MONEYBROTHER