NEIL YOUNG
Fork in the road


rock  (Reprise/Warner)

Ambitionen med skivan sammanfattas bäst i spår tre.
I ”Just singing a song” säger Neil Young att ingen kan förändra världen genom att bara sjunga en sketen låt. Han menar i stället att man själv ska leva upp till sitt budskap, att man praktiskt och konkret ska arbeta för den förändring som man sjunger om, längtar efter och hoppas på.
De senaste åren har ”Shakey” varit intresserad av alternativa bränslen. Han samarbetar därför med företaget Linc Volt, vars vision är att uppfinna en miljövänlig elteknik som ska ersätta bensin. Det ödmjuka målet är bland annat att bota USA:s och resten av världens oljeberoende.
Linc Volt har tydligen lyckats bygga om Neil Youngs bilmodell Lincoln Continental Convertible från 1959. Fråga mig inte exakt hur det fungerar, men tydligen får bilen ström och energi genom en teknologi som inte spyr ur sig miljöfarliga avgaser. Och som ett led i teknikens marknadsföring tänker Neil Young köra denna bil till Washington, D.C.
Skivan ”Fork in the road” kan därför enklast beskrivas som tio annonser för ekologiska fordon. Varenda låt handlar i princip om en modifierad version av den amerikanska drömmens ledarhund – bilen.
Att 63-åringen ständigt hittar nya sätt att hålla sin kreativitet vid liv är imponerande. Att han dessutom verkar få göra – och släppa – precis vad han vill är minst sagt en avundsvärd position.
Så när fansen egentligen bara väntar på den ständigt uppskjutna jätteboxen ”Archives vol.1” passar Neil Young givetvis på att ge ut ett raskt inspelat jam tillsammans med några handplockade vänner från förr, däribland basisten Rick Rosas och Ben Keith.
Musiken består av garagerockblues med bucklor i plåten och punktering på vänster framhjul. Men tyvärr är Neil Young för ögonblicket en bättre och mer fascinerande motvals än låtskrivare. ”Fork in the road” är som skivorna ”Zuma” från 1975 eller ”Ragged glory” från 1990, fast utan melodier.
Den akustiska balladen ”Light a candle” är dock en välkommen paus från rundgången. Låten är kanske det enda som förtjänar att få följa med på Neil Youngs kommande, bilburna protestmarsch mot USA:s huvudstad.
Balladens arrangemang är så sparsmakat att det får plats i baksätet. 
Markus Larsson
Publicerad: 2009-04-03