1998 flyttade jag hemifrån och bodde för första gången i mitt liv ett hus med MTV och ZTV. På några månader tog jag svältfödd igen alla tonår av förlorat musikvideotittande.
Fina ”The boy is mine” med Brandy & Monica och Beastie Boys störiga ”Intergalactic” är sen den hösten för evigt inpräntade i långtidsminnet och i musikhistorien. Likaså en video som slutar med att två killar med rakade huvuden springer längs Kocksgatan i Stockholm till ett snyggt Collén & Webb-beat. Låten hette ”Vinden har vänt” och skallarna tillhörde Thomas Rusiak och en 24-årig Petter.
I 10 år har Petter retat gallfeber på folk. För mycket Söder, för lite gata, för mycket sellout, för många nödrim, för vräkiga bilar, för stora muskler. Åsikterna och hatarna har varit många, men det har fansen också. De som älskat den ärliga storstadsskildraren, den snygge stjärnan (med både flickidolsläppar och swagger i massor) och framför allt den obesegrade svenska mästaren i partyhiphop.
Från härligt gapiga ”Saker & ting”, soulpumpiga ”Repa skivan” och ”Så klart!” såklart, till hit-minimalistiska ”Det går bra nu”, posse-låten ”Eller?” och rockriffet i ”Min click”.
Samlingen ”X” är ett bevis på uthållighet. Latin Kings beredde vägen för rap på svenska men Petter är en av få som verkligen levt med scenen hela tiden och lyckats gå hel ur den.
Där andra kommit och försvunnit hittar Petter ständigt nya karriärhöjdpunkter, vare sig det är som hungrig mikrofonkåt nykomling, bästsäljande skivbolagsboss eller trebarnspappa med självinsikt.
Bästa spår: ”Saker & ting”.