Jag kan inte jazz men har alltid gillat Esbjörn Svensson Trio. Kanske mest för att de ständigt vägrat stänga in jazzen i sin egen värld, varit vidöppna för influenser från rock och annan samtida musik. Efter bandledarens tragiska dödsolycka i juni blev detta orättvist nog deras sista album. Men de gör en utsökt sorti, med fritt formade stycken som är lika vackra som utmanande.
Bästa spår: ”Premonition”.